– Det går inte att begripa. Helt plötsligt tolkar de lagen på ett annat sätt än de gjort tidigare, säger Conny Lundmark, 67.
Beslutet får svåra konsekvenser för honom.
– Jag har alltid älskat att jaga. Det är ett fantastiskt sätt för mig att komma ut och få ägna mig åt någonting som jag tycker är spännande. Jag laddar batterierna. Visst kan jag jaga med kamera också, men det är inte på samma sätt.
– Jakten är jätteviktig för dig. Och du ska ju röra på dig så mycket som möjligt, flikar hustrun Gerd Lundmark in.
NSD besöker paret i huset i Årrenjarka, nära Kvikkjokk, dit de flyttade i höstas.
– Vi bodde i Jokkmokk men nu när hustrun fick pension så var det lika bra att flytta hit för gott, säger Conny Lundmark, som är född i Porjus och arbetat som driftingenjör vid Vattenfall.
1990 fick han en blödning i ryggen och drabbades av förlamning från bröstet och nedåt.
– Jag har alltid jagat och varit mycket ute i skogen. Jag åkte skidor med hundarna, och skidorienterade också. Det blev stora förändringar i livet. Utan hjälp från familjen och vänner hade det aldrig gått.
Tack vare dispensen från länsstyrelsen har han i alla år kunnat ägna sig åt sin favoritsysselsättning.
– Jag fick dispensen direkt jag sökte, och sedan har den förnyats vart femte år utan problem. Jag har jagat med skoter och fyrhjuling. Ofta har jag medhjälpare. Är jag själv har jag telefonkontakt.
– Det där var ju fantastiskt, vad enkelt och skönt det fungerade. Jämfört med mycket annat som vi fått kämpa hårt för sedan Conny råkade ut för det här, säger Gerd Lundmark.
Men sedan årsskiftet 2013/14 är det stopp. Länsstyrelsen hänvisar till 20:e paragrafen i Jaktförordningen (se faktaruta).
– Vi har tolkat lagstiftningen med hjälp av våra jurister. Vi tycker det är väldigt tydligt att det inte är förenligt med lagen att ge en sådan här dispens, säger Ulf Bergelin, naturvårdsdirektör.
Har ni alltså gjort fel i 23 år innan dess?
– Jag kan inte svara för hur de resonerat tidigare. Uppenbart har man inte läst vad som står i lagen.
Conny Lundmark berättar att han har en rullstolsburen kollega i Örebro som har beviljats dispens i fem olika län.
– Jag förstår inte hur olika länsstyrelser kan besluta helt olika. Det borde finnas en generell tolkning som gäller. Så är det i andra fall. Det här är diskriminerande mot mig som handikappad.
– Jag kan inte svara för andra myndigheter. För oss är det glasklart. Och lagen finns ju för att det ska tas generella beslut, säger Ulf Bergelin.
Lagen ger vissa undantag. Älg, rådjur och vildsvin får man jaga. Men inte skogsfågel. Fälthare är okej, men inte skogshare.
– Fälthare och vildsvin finns inte här. Älgjakten har jag slutat med. Det är ripa, tjäder, orre och hare som jag vill jaga. Varför är det specialregler för handikappade men inte för andra? Det är också diskriminering, säger Conny Lundmark.
– Jag kan faktiskt hålla med om att det där är lite märkligt. Jag vet inte hur man tänkt. Det kan vara att man anser att man väldigt snabbt kan ta sig mellan olika platser, säger Ulf Bergelin.
Conny Lundmark köper inte det.
– Harjakten bedrivs på exakt samma sätt. Man står på pass. Jämför man med en som går eller åker skidor så är man mycket mindre rörlig med fyrhjuling.