Vi kliver in i hallen på I 19s officersmäss i Boden. Erling Molin, tidigare anställd och nu ledamot i mässtyrelsen, guidar.
Bland kristallkronor, antika föremål och Kung Karls XIIs dödsmask göms spännande historia.
Det är förmiddagskaffe och ackompanjerad av klirr från porslin berättar Erling Molin om en politisk avrättning och en fältpräst som gav sitt liv för att rädda regementets kommunionskärl.
Tiden för Westerbottens regemente räknas från 1624. När Norrbotten blev eget län efter Finska kriget, när Sverige förlorade Finland till Ryssland, delades regementet. Året var 1841.
- En del av Västerbottens regemente lever kvar här. Det var livbataljonen som bildade Norrbottens regemente och när Västerbottens regemente lades ned ville lapplandsbrigaden att vi skulle överta deras traditioner och deras fana, säger Erling Molin.
1907 flyttades Norrbottens regemente från Notviken in på det nybyggda kasernområdet i Boden. Mässen har använts sedan dess och mycket få förändringar är gjorda.
Karolinerrummet eller Karls den XIIs rum, som också kallas den lilla matsalen. Där finns det väldigt unika taket med korsande takbjälkar som tillverkats av en indelt soldat. Konservatorn Alfred Nilsson målade mellan bjälkarna vapensköldar, som är försedda med årtal och namn på de platser där regementet har deltagit i olika slag.
- Det var en officer, Rickard Lundgren, som betalade konservatorn. Inte kunde man ta statliga medel till det här. De blyinfattade fönstren tillkom också då. Det var en gåva från Frans Sjöberg för att han fick bo hos sin kollega, Rickard Lundgren, säger Erling Molin.
I det här rummet finns också Karl XIIs dödsmask. År 1818 när sarkofagen öppnades gjordes tre dödsmasker av den döde kungens ansikte. En av dem ägdes av en kapten i Göteborg, Uno Svanbom, som skänkte den till officerskåren 1956.
På mässen finns en omfattande kulturskatt i porträttsamlingen. En enda dam finns porträtterade "Dameporträtt" av Hildegard Thorell, som är ett skyttepris. De flesta av regementets chefer finns porträtterade och många av tavlorna är original.
- Porträtten är en konstskatt som sträcker sig från renässansen till karaktärismens Mats Risberg, säger Erling Molin.
Ett av porträtten föreställer Henrik Magnus von Buddenbock. Han är den enda officer som blev avrättad.
- Han var med vid fälttåget Willmanstrand 1741. Han dömdes därefter för påstådda förseelser under fälttåget. Han halshöggs på sandbacken vid Norrtull i Stockholm 1743. Det står att han var en ytterst dugande officer och att han avlivade av politiska skäl, säger Erling Molin.
Vid samma slag, Willmanstrand i Finland, omringades fältprästen Olof Mellin när han utdelade nattvarden till sårade. Ryssarna uppmanade honom att ge sig, men han släppte inte ifrån sig kalken som anförtrotts honom. Han blev ihjälslagen och regementets kalk räddas av en soldat ur den döende prästens händer.
Nu finns kalken, oblatasken och paten i ett skåp i honnörssalen. Där har många betydande gäster, däribland den svenska kungen och många höga militärer från andra länder, dinerat.
Vissa traditionsenliga tillställningar hålls årligen. Den 3 februari varje år högtidlighålls minnet av slaget i Fraustadt år 1706. Nyårscour, höstmiddag och Lindahlsmiddag är andra traditioner.
Kapten Ivar Lindahl tjänstgjorde i Notviken, men aldrig på I 19. Han har skänkt fler gåvor till mässen. Han kom från en förmögen familj i södra Sverige och det sägs att han när han behövde pengar skrev hem: "Mår bra, behöver tusen".
Ivar Lindahl donerade 100 000 kronor för att befälen skulle kunna dinera utan damer en till två gånger per år.
- Det var för att de skulle få prata tjänst vilket man inte gjorde i damers sällskap. För avkastningen genomförs en Lindahlsmiddag varje år, fortfarande utan att respektive följer med, säger Erling Molin.
Efter en Lindahlsmiddag med god mat och god dryck lär två officerare ha blivit osams. Halvt på allvar, halvt på skoj tog de ned var sin värja från väggen. En av dem fick värjan genom handen, men då låg sjukhuset tvärs över vägen så han gick dit och blev omplåstrad. n