Ludde, som Lars Erik Lundin alltid kallats, började på Volvo Personvagnar i juni 1972 som provningsingenjör. Men egentligen var det till Saab han ville.
– Jag tävlade i Formel Ford på helgerna och var vid den här tiden en riktig ”volvohatare”, erkänner han. Bara fantasilösa människor köpte Volvo.
Att det ändå blev just den biltillverkaren efter studierna vid Chalmers var av rent praktiska skäl.
– Jag bodde ju i Göteborg och älskade bilar!
Väl på plats fick han inblick i vad som var på gång. Projekt ”1417”, 240-modellen som ett par år senare skulle ersätta 140-serien, fick genast unge Lundin att se ljusare på framtiden ute på Hisingen.
Hösten 1976 skickades han till Los Angeles för att lösa de kvalitetsproblem som drabbat Volvo på den amerikanska västkusten.
Men det var som teknisk chef på företagets amerikanska huvudkontor i New Jersey han 1982 fick erbjudandet om att flytta hem till Sverige och bli produktchef för en helt ny bil med kodnamnet G2. Med tvärställd motor och framhjulsdrift. Rena revolutionen för en sann ”volvoit”.
G2 blev efter några omvägar Volvo 850, som enligt Lundin är den moderna Volvons moder.
– Fast jag kan väl i dag erkänna att det var med en viss motvilja jag accepterade att den skulle bli framhjulsdriven.
Även Volvos USA-organisation var skeptisk och tackade i första skedet blankt nej. Men 850 blev som bekant en jättesuccé, inte minst i USA.
Lars Erik Lundin hade lagt 850-projektet bakom sig när han blev erbjuden att leda jobbet med att vidareutveckla modellen. I detta ingick bland annat att göra den fyrhjulsdriven.
Fyrhjulsdrift hade diskuterats redan i början av 1980-talet, då till 740-modellen, men det projektet lades ned eftersom det blev för dyrt. Inledningsvis skenade kostnaderna iväg även för 850, men till slut hittade man en teknik som fick plats utan alltför stora ändringar på grundmodellen.
Därmed kunde gruppen jobba vidare även med projekt 855L, där det gällde att klämma in så mycket suv-dna som möjligt för att tillfredsställa de amerikanska återförsäljarna.
För att testa marknaden skickade man två plastprototyper till USA, för att visa hur en 850 Cross Country skulle kunna se ut.
Det blev tummen ned direkt. En ”wanna be”. Att vilja men inte kunna.
– Efter det nedslående beskedet trappades utvecklingen ned, och jag började i stället jobba med projekt P24 och P26, som skulle bli S60 och nästa generation V70.
Men hans arbetslag fortsatte att skruva på Cross Country-prototypen. År 1996 dök den upp på bilsalongen i Frankfurt och blev en framgång. Framför allt i USA. Enda nackdelen med framgångarna var att den sålde bättre än vanliga V70, vilket ekonomiskt sett inte var lyckat. Den var dyrare att producera och gav mindre vinst.
– Men det löste vi till generation två, då vi kunde fokusera på totalaffären.
Namnet då? Cross Country och XC, varifrån kom det?
– Jag körde ju lite enduro vid sidan om biljobbet så namnet ”stal” jag från en motorcykel, avslöjar Lars Erik. Fast jag frågade utvecklingsgänget hos Husqvarna och de hade inget att invända. (TT)