På Murgatan i Malmberget har flera slukhål öppnat sig. Förklaringen är en brusten vattenledning under gatan. Ett läckage som underminerade marken så pass att asfalten till slut inte orkade hålla trycket.
En möjlig orsak till att vattenledningen brast är en markvibration orsakad av gruvdriften som inträffade dagen innan läckaget upptäcktes.
– De kommunala anläggningarna i området är gamla och vi kan inte garantera att det inte händer igen. Men i Malmberget har vi 220 mätpunkter för regelbundna kontroller av hur markförändringarna sker. Vi har ett regelverk att följa för hur mycket rörelse som är tillåtet och jobbar inom de normerna, säger Dan Jakobsson, chef för samhällsomvandlingen i Malmberget.
Sven Knutsson är professor i geoteknik vid Luleå tekniska universitet och förklarar fenomenet slukhål.
– Ett slukhål kan uppstå av naturliga skäl i områden med kalksten i berggrunden. Vatten eroderar och underminerar grunden och när hålrummet blir för stort och trycket för högt ovanifrån rasar marken ihop. Men i Malmfälten finns inga sådana naturliga orsaker till slukhålen. Där beror det på mänsklig påverkan.
Enligt kommunen ska läckaget på Murgatan inte ha berott på dålig eller eftersatt infrastruktur.
– Vattenledningarna i området är från 50- eller 60-talet, men det är fina, rostfria rör. Sedan kan vi inte garantera att något liknande inte händer igen, men det är inget fel på anläggningarna, säger Olle Isaksson, drifttekniker på vatten- och avloppsenheten på Gällivare kommun.
Det är inte självklart att slukhålen är gruvdriftens fel, men när man bryter malm förändras bergkroppens struktur vilket kan ge effekt på flera håll.
– Den brytningsmetod som används går ut på att trasa sönder berget och kommer alltid att medföra att marken ovanför långsamt spricker. Tillslut så äter sig de här sprickorna upp till markytan och på vägen kan det tänkas att de sticker iväg åt något håll där det ligger något sårbart för samhället, som till exempel en vattenledning, säger Catrin Edelbro, lektor i gruv- och berganläggningsteknik vid Luleå tekniska universitet.
Men hon menar också att det har visat sig att det rör sig om långsam process.
– I både Kirunagruvan och Malmberget ser vi att sprickbildningen går långsammare än vi först trott och vi har ändå bra koll på dess framfart.
Vad exakt som gjorde att den kommunala vattenledningen i Malmberget brast håller på att utredas av LKAB.