Den S-ledda regeringen har lyft regional- och landsbygdspolitiken under hela mandatperioden.
Men vad hjälper det om det fortfarande finns övernitiska tjänstemän som sätter käppar i hjulen för dem som de facto investerar i svensk landsbygd?
Gruvan i Kaunisvaara är ett gigantiskt byautvecklingsprojekt.
Den innebär en möjlighet att skapa jobb och utveckling i en bygd som länge präglats av avfolkning. Nu hotas dock projektet av Naturvårdsverket.
Under måndagen kom besked om att de statliga miljöbyråkraterna vill återkalla tillståndet för gruvan i Kaunisvaara – bara några veckor innan den planerade återstarten.
Det är minst sagt uppseendeväckande.
Beslutet om bearbetningskoncession fastställdes av regeringen 26 februari 2009 – det vill säga för mer än nio år sedan.
1 april 2009 inkom ansökan om miljötillstånd till mark- och miljödomstolen i Umeå som skickade ärendet vidare till Gränsälvskommissionen.
20 augusti 2010 – alltså för hela åtta år sedan – beviljades tillstånd för verksamheten av Gränsälvskommissionen.
Med andra ord: Det har funnits åtta långa år för Naturvårdsverket att agera.
Det kunde ha gjort sin anmälan när den tidigare ägaren Northland Resources gick i konkurs, eller när det nya bolaget Kaunis Iron engagerade sig för en återstart, eller i princip vid vilken annan tidpunkt som helst under dessa åtta år.
Men istället väljer byråkraterna på Borgvägen i Stockholm – på bekvämt avstånd från konsekvenserna i Tornedalen och Pajala – att agera nu i ett för kommunen mycket känsligt läge.
Det är totalt utan respekt och känsla för lokalsamhället.
Det sker i ett skede när de nya ägarna redan hunnit investera en massa kompetens och kapital i Kaunisvaara.
Kommunen, arbetsförmedlingen och det lokala näringslivet har engagerat sig. 17 maj arrangerades en stor jobbmässa som beskrivs som den största kraftsamlingen i Pajalas historia.
Det finns en stark uppbackning från samtliga politiska partier i kommunfullmäktige.
Höger och vänster är helt eniga. Men det betyder uppenbarligen noll och intet för Naturvårdsverket.
Från Kaunis Iron är beskedet klart: Återstarten ska ske 18 juli som planerat. Däremot skapar Naturvårdsverket en osäkerhet som kan påverka investerare, underleverantörer, kunder, möjligheterna att rekrytera personal och annat.
Det är både olyckligt och onödigt. Världsmarknadspriset på järnmalm är en tillräckligt stor osäkerhet för Kaunisvaara. Det finns inga skäl för statliga myndigheter att skapa mer besvär och krångel.
Det kan aldrig ha varit lagstiftarnas avsikt att miljölagstiftningen skulle användas på det här sättet.
Det går stick i stäv med regeringens och riksdagens klart uttalade ambition att utveckla jobb och företagande på svensk landsbygd.
Alla politiker och organisationer, som känner omsorg om landsbygden i Sverige, måste ställa sig frågan vad Naturvårdsverket egentligen håller på med.