Ett socialdemokratiskt resultat på 28,4 procent i riksdagsvalet är inget att jubla över. Det är partiets sämsta notering sedan demokratins genombrott.
Frågan är dock hur mycket socialdemokratin ska gråta över detta. Den som tittar sig runt i Europa 2018 kan konstatera att det numera är en ganska normal S-siffra.
S-resultaten i de senaste valen i några europeiska länder bär synen för sägen:
Norge 27,4 procent
Österrike 26,9 procent
Danmark 26,3 procent
Tyskland 20,5 procent
Finland 16,5 procent
Jämfört med partikollegorna i Nederländerna (5,7 procent) och Grekland (6,3 procent) kan Stefan Löfven dessutom känna sig väldigt nöjd.
Faktum är att det överhuvudtaget är svårt för något parti att nå över 30 procent i dagens splittrade politiska landskap.
När de svenska Socialdemokraterna fick 31 procent i valet 2014 var det faktiskt den bästa siffran för ett enskilt parti i något av de senaste nordiska valen.
Den näst bästa är söndagens S-resultat i Sverige!
Valet innebär verkligen inte heller att svensk socialdemokrati är uträknad som politisk kraft. Varje annat parti skulle jubla i högan sky över 28,4 procent.
Socialdemokraterna är alltjämt det största partiet i riksdagen. Det kommer att sitta med styråran i många kommuner och landsting runtom i landet.
Socialdemokratin kommer att fortsätta att spela en viktig roll i svenskt samhällsliv, även om den inte har samma maktposition som på Tage Erlanders tid.
Det betyder dock inte att socialdemokratin ska luta sig tillbaka och känna sig nöjd med tingens ordning. Det gäller att ständigt modernisera och utveckla politik, organisation och ledarskap.
Det känns dock som att det finns en bra grund att bygga vidare på.
Det nära samarbetet med LO och den fackliga rörelsen ger partiet en stark bas och en fin kanal till vanliga människors vardag.
Att stärka socialdemokratins traditionella karaktär som löntagarparti tror jag också är nyckeln till framtiden.
Även i det moderna samhället behövs ett parti som driver på för anständiga arbetsvillkor för alla människor.
Alla har inte trygga tillsvidareanställningar eller flexibla tjänstemannajobb.
Mer än var fjärde arbetarkvinna arbetar på ett tidsbegränsat kontrakt 2018.
Det säger något om behovet av ett parti som driver på för att förbättra löntagarnas villkor även i dagens Sverige.