Över tusen sidor pjästext, vem kan undgå att bli imponerad avden produktionen! Det spelar egentligen ingen större roll om samtiden gav tummen upp eller ner för de olika verken. Deras soliditet består, i likhet med Strindberg och Shake-speare som Enquist då och då jämförs med. Likheten måste inte nödvändigtvis handla om paralleller i teman, även om det ofta gör det, som till exempel det omöjliga och möjliga i kärleken, eller om politiken som en arena att leva ut låga mänskliga drifter på.
Den gemensamma nämnaren är den enorma ihärdigheten och driften att ständigt gestalta det yttre trycket från samhälle och kultur, som känsliga författare upplever, och med sitt eget inre brottas med.
De två banden är påkostade till utseendet, men lite torftiga vad gäller kommentarer och textkritik. Per Svensson har dock i de två förorden och faktakommentarer till båda volymerna förmodligen gjort vad förlaget bett honom om. En djupare kommentering, till exempel hur texterna förhåller sig till nutida kritik eller teorier, skulle nog generera många fler boksidor än vad dramatiken i sig har.
I flera fall gjorde Enquist om sina egna prosaböcker till dramatik, men det känns för mig ganska uppenbart att även sådant som han skrev direkt för scenen ligger mycket nära prosan eller till och med episk lyrik. Ett väldigt tydligt exempel på det senare är ”Eclipsen”, Enquists parafras på Racines ”Phèdre”, (1677), om Theseus och hans hustru. Likheter med Enquist-prosa syns tydligt i till exempel ”Chez Nous”, där det inte skulle krävas mycket omstöpning för att ta fram en vanlig romantext ur pjäsmanuset.
Visst är det en enorm styrka att kunna stöpa om sitt stoff i olika former, med bibehållen berättelse och syfte. Och kanske det är så att Per-Olov Enquist är både höger- och vänsterhänt i sitt skrivande, och fritt kan variera sig formmässigt. Majoriteten av hans dramatik är också väl fungerande som läsdramer, med scenanvisningar, sägesatser och instick av berättare.
Och när kommer både Enquists samlade dramatik OCH prosa i digitaliserad form? Det vore en praktisk och forskningseffektiv presentationsform av författarens verk.Maria Vedin