I hallen hemma hos Siw Niklasson möter Clay upp, en Rottweiler på 15 år. Siw Niklasson har också den femåriga Chihuahuan Elton.
Efter två hjärnblödningar och svårighet att röra sig har hon anställt en person för att gå ut med hundarna.
Hennes son med familj är bosatt i Boden. Därför flyttade hon och maken hit våren 2010. Nu är hon änka sedan drygt två och ett halvt år.
Stöttat och hjälpt
Sorgen var svår efter livskamratens bortgång.
Siw Niklasson har kommunal hemtjänst. Hon visste inte att man kan välja. Hemtjänsten kommer till henne fyra gånger om dagen.
– Mina kontaktpersoner har stöttat och hjälpt mig. De har varit mina livlinor och min trygghet. De gjorde att jag orkade fortsätta. Jag hade inte suttit här nu om det inte hade varit för dem.
Personalen berättade
Siw Niklasson förklarar att det även arbetade annan hemtjänstpersonal hos henne, men varje dag kom alltid någon av kontaktpersonerna.
För tre veckor sedan frågade en av dem om hon fått besked av kommunen.
– Jag sa nej och då berättade hon att hela hemtjänstgruppen skulle bytas ut. Dagen därpå var deras sista dag, säger Siw Niklasson.
Rösten spricker och hon förklarar att den som inte upplevt ålderdomen inte kan förstå vad den förändringen innebär.
Kan inte sova
Nu kommer och går det hemtjänstpersonal hemma hos henne som hon inte känner. Hon upplever en stor otrygghet. Som en reaktion har hon fått blodiga utslag över hela kroppen.
– Läkaren säger att det är på grund av stress. Jag kan inte sova på nätterna och är fullständigt slut, säger Siw Niklasson, som är förtvivlad.
– De slog undan fötterna på mig. Kommunen har burit sig väldigt illa åt. Jag kunde åtminstone ha fått behålla mina kontaktpersoner. Jag hade ett jättestöd i dem och nu har det tagits ifrån mig. Hur kan en kommun göra så här mot äldre människor? Jag har alltid röstat på socialdemokraterna, men det kommer jag aldrig göra mer.
Hjälper inte att gråta
Hon längtar efter sina gamla kontaktpersoner och berättar att hon inte fått någon ny.
– Får kommunen verkligen göra så här? Det hjälper inte mycket att gråta. Kommunen ändrar sig inte, men jag har en önskan och det är att de på kommunen som bestämt det här själva ska få uppleva detta när de blir gamla.