Båda sökte transportjobben åt företaget i Bodens kommun som annonserade efter arbetskraft på arbetsförmedlingens platsbank. Maria Bohjort,22, började i slutet av februari och Åsa, 20, i maj. Åsa vill vara anonym för att hon är arbetssökande. Kvinnorna beskriver sin arbetssituation som utsatt och strulig.
–När jag började var alla företagsbilar trasiga, så jag fick köra min egen bil första veckorna, säger Maria Bohjort.
Efter att ägaren lagat bilen gick den sönder igen. Maria kontrollerade om de anställda var försäkrade på arbetstid, men det fanns ingen försäkring.
-Jag och en annan anställd tog upp det och blev utskällda, säger hon.
Åsa skulle besikta sin bil, men den gick inte igenom.
-Det var fel på bromsarna, bältena eller det mesta. Vindrutorna gick inte att få ned och fläkten var på hela tiden när jag körde bilen, säger Åsa.
Vissa veckodagar fanns inget att göra på företaget.
-Det påstod ägaren berodde på att han jobbade med ett affärssamarbete. Jag fick istället fara och köpa en lampa på Biltema till Piteå och hämta en etikettmaskin och köra den till företaget, säger Åsa.
Ingen av kvinnorna har fått ut hela sin lön. Maria Bohjort fick bara ut 686 kronor i maj, men skulle ha haft ut 16 000 kronor i aprillön. I maj arbetade hon 60 timmar men fick lön för 40 timmar och heller ingen semesterersättning.
Fick långa pengar
–Det berodde på att jag inte hade rätt till något mer. Så jag slutade i maj. Jag hamnade i en svår ekonomisk situation och fick låna pengar till mina räkningar, säger Maria Bohjort.
Strax efter henne började Åsa på företaget. Redan i juli kom det in en annan tjej som hon fick utbilda.
–Den nyanställda skulle köra själv och jag skulle inte med. Jag skickade ett mejl till arbetsgivaren och frågade om det stämde. Jag fick veta att jag skulle sitta hemma och vänta på en ny bil företaget köpt i Helsingborg. Jag behövde vila upp mig för att det var så lång sträcka att köra, säger Åsa.
När hon väntat en månad gav Åsa upp. I juni fick hon ingen lön. Beskedet var att arbetsgivaren skulle slå ihop lönerna för maj-juli.
–Jag hade bokat en stockholmsresa med min familj och småsyskon som jag fick ställa in. Sedan fick jag bara ut en halv lön för maj, så tre månadslöner har arbetsgivaren inte betalat ut till mig. Jag bor inte hemma och har alltid klarat mig själv. Så det kändes tungt att be andra om hjälp, säger Åsa.
Båda kvinnorna vände sig till Handels för att få ut sina pengar.De säger att de skulle inte ha klarat sig utan facket vars ombudsman fortsatte kämpa för deras rättigheter.
–Företagaren skrev kränkande mejl till Handels om mig. Han undrade om facket kunde lita på en brunhårig liten blondin och kallade även mig en lat j-vla åsna och påstod att bilen jag körde såg ut som en soptipp.Den kändes jobbigt. Under förhandlingen var han otrevlig och det kändes väldigt pressande. När han försvann så hade vi inte kommit någonstans, säger Mara Bohjort.
Nedvärderade mejl
Även Åsa har samma erfarenhet av problemet som Maria beskriver.
–Från början var vår arbetsgivare trevlig men när problemen påtalas ändrades hans sätt att vara. Han skyllde ifrån sig och kallade oss nedvärderande saker. Jag fick veta att jag misskött mitt arbete.
Maria Bohjort har lämnat Boden och flyttat hem Timrå.
–I dag har jag ett jobb som avbytare och har träffat en partner. Så livet har rätat upp sig men jag tänker mig för mer när det gäller jobb och arbetsgivare efter det som hänt mig.
Åsa som är arbetslös bor kvar i Luleå. Idag väljer hon hellre ett större företag än ett mindre om ett nytt jobb dyker upp.
–Jag känner mig fortfarande otrygg efter det som hänt och vill inte försätta mig i samma situation igen, säger Åsa