Här byggs det nya superfortet
Ur dammet från lyftkranar och traktorer växer den nya, toppmoderna militäranläggningen Camp Monitor fram.I Sheberghan råder ingen tvekan om den militära närvarons framtid.Snart är man redo att ta emot fler svenska soldater. - Vi har en expansion att vänta, säger Mats Rostadius från Boden, chef för det nuvarande provinskontoret i Sheberghan.
En barack lyfts på plats av afghanska byggarbetare.
Foto: Kurt Engström
Resan går i bepansrade militärjeepar längs en av Afghanistans få asfalterade landsvägar - Ring road 5. En trasig gaspipeline som ryssarna byggde en gång i tiden löper längs med hela vägen.
Mitt i Sheberghan ligger i dag ett litet militärt provinskontor inträngt mellan husen. Det ska utrymmas när Camp Monitor, som ligger några kilomter utanför centrum, står klar. Här finns 33 svenska soldater, och 6 finska soldater. Chefen Mats Rostadius, en bodensare som till vardags arbetar på A 9-regementet, tar emot i ett konferensrum med fördragna gardiner.
Han har ont om tid då han ska iväg och träffa en byaäldste och en mulla. En byäldste är en man som för afghanernas talan i en viss del av en stad eller by. Den här gången är det byäldsten i det området där Camp Monitor håller på att byggas som är orolig för vad som är på gång.
- Det har varit lugnt och skönt i deras del av byn tidigare, och nu har de sett att en stor camp som blivit utbyggd så då virvlar det upp lite orosmoln, säger Mats Rostadius.
Provinskontoret som han basat för sedan i maj är slitet. Färgen på husen har börjat släppa från ytterväggarna.
I ena hörnet av det lilla provinskontoret, som är drygt 300 meter brett, rinner ett avloppsdike. Det bruna och smutsiga vattnet ger ifrån sig en ovänlig lukt som förstärks av den 35-gradiga värmen. Alldeles intill finns en volleybollplan, som sällan används.
Isaf-styrkan hyr lokalerna av afghaner.
- Lokalerna är inte i bästa skick, de är utdömda av vår hygienofficer. Det är också svårskyddat. En handgranat över muren kan ställa till med ganska stora skador.
Mats Rostadius och hans mannar verkar i Jowzjanprovinsen. Området har blivit oroligare bara sedan FS 19 kom ner i maj.
- Vi behöver inte komma långt utanför stadskärnan så är det väldigt oroligt här. Det beror på att vi inte har kunnat ha närvaro överallt eftersom vi är för få. Insurgenterna har kontroll över vissa områden och över lokalbefolkningen, säger han.
De svenska trupperna fokuserar mycket på säkerheten, medan andra styrkor såsom den turkiska tar hand om politik och utvecklingsoperationer. De jobbar nära den afghanska polisen och armén (som tillsammans går under förkortningen ANSF). Målet är att de afghanska styrkorna ska klara sig själva.
- Support ANSF is 100 percent! Det har jag tryckt in i mina mannars huvuden. Det finns jättemånga andra saker vi borde göra, men vi har fullt skägg med att försöka hjälpa afghansk polis och armé. Vår arbetstid räcker inte till mer än det, och då får jag ändå säga nej till 75 procent av deras förfrågningar, säger Mats Rostadius.
I slutet av 2010 ska den nya anläggningen stå färdig.
Mer militär närvaro ska göra Jowzjanprovinsen säkrare.
Dagens 39 soldater blir 55. Totalt kommer Camp Monitor att rymma 250 personer, mestadels svenska och amerikanska soldater.
- Vi bygger för framtiden. Med en större camp kommer vi ha fler personer och större resurser i vårt område och då kan vi bidra till att göra det säkrare att vistas här, säger Mats Rostadius.
...det afghanska parlamentsvalet i september:
"Valet kunde inte genomföras i två av mina elva distrikt i Jowzjan. Det var omöjligt. Vi kunde inte garantera säkerheten. När de röstade doppade de ner höger pekfinger i bläck. Hotet innan valet var att de bybor som hade bläck på fingrarna skulle bli av med fingertopparna."
...talibaner som fiender:
"Alla är inte talibaner. Det finns en kärna som är religiöst drivna. Det yttre skalet är daglönare som tar jobb för att försörja sin familj. Så har det fungerat de senaste 30 åren. Det går inte att säga vem som är taliban och vem som inte är det. Men många är det helt öppet, de proklamerar för sin sak."
...om samarbetet med afghansk armé och polis:
"De är inte tillräckligt starka för att klara sig själva. Om jag skickar en enda grupp på sex man så får de en moral som skulle förvåna ett svenskt förband. Då är de oövervinnerliga. Vi har själva skådat när de med en vanlig pistol framrycker upp längs höjder och bekämpar sina fienden. När Isaf finns med har de en helt annan tro på vad de kan åstadkomma".
"Valet kunde inte genomföras i två av mina elva distrikt i Jowzjan. Det var omöjligt. Vi kunde inte garantera säkerheten. När de röstade doppade de ner höger pekfinger i bläck. Hotet innan valet var att de bybor som hade bläck på fingrarna skulle bli av med fingertopparna."
...talibaner som fiender:
"Alla är inte talibaner. Det finns en kärna som är religiöst drivna. Det yttre skalet är daglönare som tar jobb för att försörja sin familj. Så har det fungerat de senaste 30 åren. Det går inte att säga vem som är taliban och vem som inte är det. Men många är det helt öppet, de proklamerar för sin sak."
...om samarbetet med afghansk armé och polis:
"De är inte tillräckligt starka för att klara sig själva. Om jag skickar en enda grupp på sex man så får de en moral som skulle förvåna ett svenskt förband. Då är de oövervinnerliga. Vi har själva skådat när de med en vanlig pistol framrycker upp längs höjder och bekämpar sina fienden. När Isaf finns med har de en helt annan tro på vad de kan åstadkomma".
Så jobbar vi med nyheter