Lena PH får recensenten att rodna

Kärleken till Lena Philipsson är evig – men det gör ont att se henne.

Lena Philipsson uppträdde på Kirunafestivalen under fredagen.

Lena Philipsson uppträdde på Kirunafestivalen under fredagen.

Foto: Thomas Lövgren

Recension2018-06-29 21:51
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det gör ont.

I mina öron och ända in i benmärgen.

Under Lena Philipssons konsert på LKAB-scenen är det inte bara ljudet som blåser bort, det känns som att hela den musikaliska upplevelsen är på väg att slitas av scenen av de kraftiga isvindarna. Precis som i Philipssons hit ”Fångad av en stormvind”.

Vadå? Är det Carola?

Ja, ja. Det är lätt att sätta dem i samma fack, 80-talsidolerna som lockar en storpublik som hoppas på att få höra gamla hits och en och annan schlager.

Men när Carola för tre år sedan drog runt som en – ja – stormvind på scenen (och ut i publikhavet) sitter PH vid pianot långa stunder och då har hon ändå två keyboardister som gissningsvis hade kunnat sköta mycket av plinkandet på egen hand. Artisten låter oss vänta en dryg halvtimme innan stora delar av publiken känner igen musiken (”Delirium”) – och då har redan mina öronproppar blåst iväg.

MER FRÅN KIRUNAFESTIVALEN:

Hov1 bjuder in till födelsedagsfest i Kiruna

Isaac & The soul company: "Tar maxlöp från kant till kant"

Vapen, sex och borttappade bussar för Graveyard

Sabina Ddumba: "Jag älskar att vara i Kiruna"

Innan dess har det ändå hettat till några gånger.

Lena Philipsson gillar att vara fräck och inte någon som "sparar sig åt Jesus" men när hon flirtar med publiken och skickar ut krokar till några utvalda Kirunabor blir jag plötsligt varm om kinderna. Rodnar jag? 52-åringen sjunger att hon "kunde va din mamma" och hade det varit min skulle jag skämmas. "Men maaammaaaaa ..!!".

Festivalguide: Från förfest till "åka av"

LISTA: Kirunafestivalens bästa bokningar genom tiderna

Visst finns det en del höjdpunkter på albumet "Jag är ingen älskling" som släpptes 2015 men det är efter den första halvtimmen som kvällen går in i en ny nivå. Under en kvart radar legendaren upp hits från hennes starka karriär, ”Mitt namn är Lena Philipsson”, "Dansa i neon" och "Det gör ont" gör att jag glömmer bort kylan, de värkande öronen och att det är 2018.

Det finns många anledningar till att det fortfarande är värt att se Lena Philipsson. Men räkna med att det gör ont på vägen.

Lena Philipsson

Kirunafestivalen

LKAB-scenen, fredag 20.00

Längd: 60 minuter

Bäst: "Dansa i neon" och "Kärleken är evig". Så klart.

Sämst: Första 30 minuterna.

Betyg: 2