"Slutsålt", "succé", "extraföreställning". Tre ord som alla fungerar som synonymer till Olof Wretlings senare år.

Med humorgruppen "Klungan" har karaktärer som Katla, Peter Nilsson och Mangan blivit moderna klassiker. Tillsammans med Sven Björklund gjorde han slutsålda förställningar över hela landet i "Till häst genom Västerbotten". Fem år i rad har publiken röstat fram honom som vinterpratare i P1.

Inte helt oväntat då att Wretlings spinoff på senaste vinterpratet gjorde succé på Rival och får en egen turné i höst.

Artikelbild

| Hit. Olof Wretling har vant sig vid att rada upp framgångar.

– Shit, det har gått väldigt väldigt bra. Det lyxiga med det är att jag verkligen kunnat fokusera på mitt eget berättande och inte behövt kompromissa så mycket, säger Olof Wretling.

I november kommer han, tillsammans med musikern Jakob Nyström (Algesten, Isolation Years) till Luleå och Piteå med sin senaste föreställning.

Materialet till senaste "Vinter i P1" hittade han efter att ha bestämt sig för att samla in alla sina patientjournaler. I brevlådan landade flera bruna kuvert.

– Det blev inspirationen till att skriva om att växa upp med "spring i benen" eller dyslexi eller att bli kallad "dampunge". Ska vi verkligen påpeka varandras tillkortakommanden? Mig veterligen har ingen människa i min närhet vuxit av att få veta vad man är dålig på, säger han.

– Resultatet blev en västerbottnisk berättarstandup. Jag iklär mig rollen som mig själv och framför berättelserna. Mottagandet har varit väldigt skrattigt men också eftertänksamt.

Brukar publikens reaktioner skilja sig åt över olika delar av landet?

– Det är klart att man känner igen dialektala träffar när publiken fattar vartenda utropstecken och varenda frasering sitter som ett kollektivt minne av platsen man kommer ifrån. Men att materialet skulle göra avvikelser i landet har jag aldrig upplevt, säger Olof Wretling.

Då är det Luleås Sven Björklund som vanligtvis får högst skratt i Norrbotten?

– Ja, det är klart att när Agneta Fagervall kommer ut så kan man uppnå sådan höjd.

I "Diagnoserna i mitt liv" blir det däremot inga norrbottniska dialekter, men desto fler igenkänningsbara diagnoser.

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att mina diagnoser skulle bli så populära. Nu fattas det bara att jag får vara med i "Fråga doktorn", en dröm för alla oss hypokondriker.