Stort metalliskt muller

Norska black metalbandet 1349 bildades ur askan av bandet Alvheim i slutet av 90-talet och har än så länge fem album i kofferten. De har turnerat med bland andra legenderna Gorgoroth och spelat runt om i världen. De gör allmänt inte så mycket väsen av sig, annat än musiken självt, till skillnad från många andra band inom genren. De släppte albumet Revelations of the Black Flame under våren 2009 och ruvar på nya albumet Demonoir, som enligt rykten är mörkare och tyngre än tidigare och ska släppas i vår.

Under framträdandet i Kulturens hus lilla sal spelade de ett par av de nya låtarna, jag tyckte mig bland annat urskilja låten Atomic Chapel ur mullret. Apropå muller så var inte ljudet i det bästa laget, många låtar höljdes totalt i muller, och jag vet att det ska mullra, men inte till den grad att man knappt kan skilja en låt från en annan. Men det var nog inte 1349:s fel. De steg på scenen till ett ritualiskt stycke och använde sig även fortsättningsvis av många stämningsgivande, filmiska skräckfilmsmuller som dock hjälpte till att bryta av emellan låtarna.

Trummisen Frost har sagt "where Satyricon is strict discipline, 1349 is pure intensity" och det kan inte förnekas, för Frost, som spelar i båda banden, står för mycket av intensiteten i 1349. Sångaren Ravn var inte så mycket för mellansnack, dock desto mer för att stå vänd från publiken till ett sjukt högt rundgångsliknande dån som fick hela salen att vibrera. Han hade sin hängivna del av publiken i ett järngrepp med sina vanvettiga vrål. Den stora publiken mattades av eftersom, men som jag påstått tidigare verkar marknaden för metal av det hårdare slaget inte vara så stor i Luleå.

Summeringen är att 1349:s konsert lite av en besvikelse, men det kan bero på de stora förväntningarna som jag hade. Det blev för enformigt och 1349 låter uppenbarligen bättre på skiva, men hur som helst är festivalens black metalbokningar mer eller mindre alltid ett nöje att gå på.