Du kom i alla fall, Pete!
Foto: Joel Marklund
Hawaii, Torsdag, 18.00
Det är väl klart att det är svårt att hitta på en bättre låttitel än Fuck Forever.
Klart att Babyshambles kör den sist. Klart att det är lite otur att stämningen hinner ljumna lite innan dess. Eller, det gör inte så mycket. Marken skakar och Pete Dohertys ansikte blir plötsligt attraktivt så fort solen gått ner.
Det börjar ju dock ganska segt, och Pete ser ut som en fuktskadad alvedon i fejset. Solen är...inte hans vän.
Men de startar i tid, det trodde jag inte. Och det låter väl rätt grymt. Trummorna bultas på av en deffad kille i piké och gitarristen som liknar Lou Reed röker i mungipan medan Doherty strosar omkring på sitt sedvanliga trasdockemanér. Några dängor (Pipedown och Kilimanjaro) från debutplattan Down in Albion fungerar ypperligt i den något rocksåsiga kontexten. Det gör även singeln Delivery från senaste plattan Shotters Nation, som får en ganska förstärkt effekt av hur solen går ned bakom scenen samtidigt som ett lätt duggregn fuktar smålandsbesökarna.
Det börjar dock smälla på riktigt när ska-mackan I Wish snubblar igång. I övrigt mumlar sångaren någonting obegripligt och ordvitsar sedan när han tackar på svenska och mumlar grötigt "Tacky".
Det kanske är just den totala bristen på skandal, den myt som hypats och nu inte infrias, som gör att konserten känns lite snopen till en början. Men det är faktiskt moget kul att bli påmind om varför jag lyssnar på bandets skivor istället för att gotta mig i deras misslyckanden. That’ll do Pete, that’ll do.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!