Att SD enligt senaste opinionsundersökningen Àr nÀst största parti Àr sÄ nedslÄende att min krönika sÄklart borde bearbeta tragiken. Men vad leder det till? Ni som lÀser de hÀr raderna Àr förmodligen lika oroade.
Vi mediekonsumerar för att fÄ tingens ordning bekrÀftad. IstÀllet ska jag bekÀnna mig som populist. I nÄgon mÄn finns det en röd trÄd.
Ordet populism kommer frĂ„n latinets âpopulusâ och betyder kort och gott âfolkâ. Ăr man populist har man ett förenklat förhĂ„llningssĂ€tt till politik och delar upp befolkningen i sĂ„na som vi (folket) och dom andra (eliten).
Populistens favoritverktyg stavas âsunt förnuftâ â i kontrast till forskning och evidens.
Beskrivningen ovan Ă€r förenklad och kan beskyllas för att vara populistisk. Det Ă€r i grĂ„zoner och nyanser det intressanta finns. Och framför allt â dĂ€ri ligger möjligheterna att förstĂ„ varför: Hur kan det komma sig att var femte svensk Ă€r beredd att lĂ€gga sin röst pĂ„ ett sĂ„nt parti? Folkhemssverige vĂ€nder sig i graven. Solidaritet? HallĂ„!
Kommer ni ihĂ„g valrörelsen nĂ€r S-slogan kort och gott löd âAlla ska med!â Fasen vad jag gillar den. Kort och gott och enkelt, istĂ€llet för att peka ut olika behjĂ€rtansvĂ€rda grupper av befolkningen som mer prioriterade Ă€n andra. DĂ„ faller alltid nĂ„gon bort. T ex lĂ„gutbildade mĂ€n pĂ„ landsbygden. Hur hĂ„nad och utpekad kan en grupp medborgare bli; inskrĂ€nkta rasister hela bunten? Revanschen ser vi i vĂ€ljaropinionen.
Val av livsmiljö (undvik London) och umgÀnge (undvik makthavare) har hög prioritet för den brittiske journalisten John Harris, verksam pÄ The Guardian. Kolla upp honom!
Intressant opinionsbildare som rakt av redovisar sin subjektivitet som arbetarklasskille med access till finrum och megafon. Att Miliband inte skulle bli premiĂ€rminister förutsĂ„g han, Brexit absolut ingen överraskning och om Corbyn utbrast Harris: âBrittisk överklasskille som har noll koll pĂ„ dom han ska företrĂ€daâ. Den högerpopulistiska frammarschen i Europa och socialdemokratins kris menar han beror pĂ„ just det; man har tappat kontakten med âfolketâ.
NĂ€r jag vid en studieresa till London hĂ€romveckan lyssnade pĂ„ Harris kom jag osökt att tĂ€nka pĂ„ VitĂ„dalen och skolstriden: sĂ„klart kan man kalla mig populist. Argument kan gĂ„ pĂ„ tvĂ€rs relativt lagkrav och forskning. Till mitt â och alla andra demonstranters försvar â vill jag pĂ„stĂ„ att vĂ„ra höjda röster inte pĂ„ nĂ„got enkelt sĂ€tt bara handlar om skolan. Nej, det Ă€r en pĂ„minnelse om att samhĂ€llsprojektet Ă€ven mĂ„ste inkludera oss: Alla ska med!