Det var två 50-åringar som hyllades under söndagskvällens ljuvliga jubileumskonsert. Både artisten och lokalen fyllde jämnt. 50 år närmare bestämt. Vilket inte är någon ålder, varken för en kammarkör, Luleå eller en kyrka, Örnäsets. Som alltid i dessa sammanhang börjar vi med att poängtera jubilarernas vitalitet så har vi gjort det.
Georg Friedrich Händels oratorium Messias tillhör de riktigt slitstarka klasiska pärlorna. Lika älskad av publik, körer musiker och sånger är det inte konstigt att den är ofta framförd. Senast i mitten på denna månad sjöngs den berömda Hallelujahkören som avslutar del två i Kulturens hus.
Men här fick vi, det vill säga den till brädden fullsatta kyrkan, höra hela de två första delarna. Att folk står andäktigt längs väggen och lyssnar är ett tecken så gott som något.För, förutom ett förargligt litet misstag när kören kommer av sig var detta en klang-, och jubelföreställning av stora mått. Monika Wasberg kan inte nog prisas för hur hon än en gång leder kör, musiker och solister genom ännu en kyrkomusikalisk klassiker.
Eva Plumpu med sin smäckert stilistsikt sköna sopranstämma, Katarina Fallholms alltigenom angenäma allt, Mats Carlssons talangfullt tordönslika tenor och Staffan Sandlunds bastant bedövande bas – alla fyra bidrar de på sitt sätt till framförandets segertåg.
I det fina programmet finns alla sångtexter tryckta både på svenska och engelska vilket underlättar för publiken att kunna följa med under resans gång.
Messias tvingades fly undan en galen envåldshärskare i Egypten. Jular kommer och går. Men med tanke på situationen i dagens Syrien så ser vi tyvärr att inte mycket förändrats på 2000 år.
Allting på jordens rund det skall förgås men vår Fru musica hon skall bestå. När de båda Magnusarna Ekholm och Plumpu tar i med sina trumpetstötar så går tanken till kollegorna som Fick Jerikos murar att falla. Musikens kraft är lika maffigt majestätiskt som detta framförande av Messias.