– Jag utgår från naturen, snön och känslan av att vistas i vinterlandskapet. På ryggen av den lulesamiska dräkten finns ”davlos” en banddekoration som jag ofta utgår från. Formen finns med i glaset och när jag formger andra saker.
Monica Edmondson arbetar också med offentliga uppdrag och gestaltningar. I Borgafjäll framför hotellet finns en av hennes gestaltningar i sten och glas. Här finns takets vinkel på Ralph Erskines hotellbyggnad, formen av trummans ram som hittats i en myr och glaset som har färger av dräkter och naturen allt inramat av sten från Borgahällan.
I Umeå har hon samarbetat med White arkitekter. Hennes glasformer har här översatts till reliefer på byggnader i centrum och utskurna former i ett tak.
Med hjälp av datorgrafik och screentryck blir konsthantverket en del av stadsbilden.
Den största delen av tiden arbetar Monica Edmondson i sin ateljé. Här skapar hon glas med en teknik som har många steg. Hon gör först band eller stänger med de färger som pjäsen ska ha sedan använder hon en teknik där glaset smälter samman i en ugn och därefter slipar hon ytan. Detta är en process som tar lång tid.
Hennes glas är matt och inte genomsläppligt. Det ger en känsla av styrka.
– Om man behandlar glaset rätt är det starkt och håller, men annars är det bräckligt. Ibland är det förvånansvärt hållbart. Jag skickade ut mina hundra kärl till svenska beskickningar och konsulat över hela världen. När de hade tagit två bilder, en i den miljö som de lever i och en tillsammans med människor på platsen skulle de sända tillbaka kärlet.
En dag hemma i Tärnaby gick Monica Edmondson och väntade på en reservdel. När posten kom var det en ganska liten kartong som var med. Hon öppnade paketet och där fanns istället ett av kärlen. Det hade skickats med två lager papper och en kartong som bara rymde kärlet med papper. Paketet det kom från New Delhi.
Men ett av kärlen skickade hon till rörelsen som protesterade mot den svenska minerallagen i Gallok, Kallak, som en hälsning. Kärlet stod ute ute och klarade sig men när det flyttades in på en utställning i Jokkmokk skulle det limmas fast för att det inte skulle krossas. Men det lim som är anpassat för att limma fast glas på utställningar härdade inte. Limmet och glaskärlet vandrade över stubben under natten och på morgonen var kärlet krossat. Nu finns det 99 kärl kvar. Ett tjugotal finns hos Monica Edmondson och vi kan se dem i Konsthallen.