Ice music, tredje året är i gång och i helgen hade turen kommit till Bojtikken Hillbilly band. Bojtikken ska visst vara en byhåla i grannlänet och ordet hillbilly betyder ungefär ”lantis”.
”Lantisarna” hade konsertkvällen till ära skojat till det genom att trycka ner den bylsiga jackan in i täckbyxorna och sätta hängslena utanpå.
Delvis är de samma gäng som förra året framträdde med irländsk folkmusik i iskonserthallen, musiker från Norrbotten och Västerbotten. Nu ger de sig alltså i kast med att tolka bluegrass och country och det med den äran. Inspirationskällor verkar vara Bruce Springsteen, The Pogues och filmmusiken från Oh Brother Where Art Thou?.
I bandet finns många duktiga musiker som till exempel banjospelaren Jonas Nordqvist samt violinisten Anton Teljebäck. Den sistnämnda briljerar ju ofta med sitt hejdlösa snabbspel.
Många fina låtar ur den amerikanska sångskatten radas upp under kvällen. Till exempel A man of constant sorrow, The ballad of Jesse James och Mary don´t you weep. Några av höjdpunkterna är He´s in the jailhouse now med humoristiska inslag av joddling och extranumret som är en lekfull tolkning av klassikern Duelling banjos, där Nordqvist ibland får banjon att låta som en indisk sitar. Det finns mycket spelglädje där.
Mellansnacket är av det skämtsamma slaget, en del om den lilla byn Bojtikken som bara har en invånare och den vill inte ha besök, om hembränt och snus och så vidare. Jag förstår ”lantistemat” men pratet känns ändå oförberett och tenderar att bli lite internt.
Att instrumenten måste stämmas om mellan varje låt är ju ingen nyhet så varför inte förhindra tempofall genom att till exempel presentera låtarna lite mer? Bortsett från det så var det ändå en gemytlig konsert på det hela taget.
Det blir en speciell ljudbild när man spelar på instrument av is. Ljudet är inte så fylligt men kan å andra sidan låta sprött på ett skönt sätt. Arrangören Ice music menar att all slags musik kan spelas på isinstrument, till och med hårdrock.