Att President Trump ljuger är inte längre någon nyhet. Det handlar om stort och smått, från hur många som närvarade vid presidentinstallationen till om Trump verkligen lovat att offentliggöra sin inkomstdeklaration ifall han blev vald.
Medier i USA svämmar över av listor på presidentens alla lögner. Varje medborgare med tillgång till internet kan enkelt kontrollera att medias påståenden stämmer: Presidenten ljuger framlänges och baklänges, utan några som helst skrupler. Vid varje tillfälle tycks han säga vad han för tillfället tror bäst tjänar hans intressen, utan att fundera på om det är sant eller hur det kommer påverka förtroendet för honom i framtiden. En lögn åt gången, en dag i taget, utan någon tanke på helheten.
Det är väl känt att president Trump inte har mycket till övers för filosofi. Men om han hade det skulle jag rekommendera att han läste den preussiske filosofen Immanuel Kants (1724-1804) diskussion om lögner i "Grundläggning av sedernas metafysik" från 1785. I denna kortfattade skrift, som den twittrande presidenten nog med viss möda nog skulle kunna staka sig igenom, gör Kant tankeexperimentet att vi upphöjde levnadsregeln (maximen) ”ljug närhelst det tjänar dina egna intressen” till allmän praxis eller lag i samhället. Kant ber oss alltså föreställa oss att alla jämt och ständigt ljuger.
Hur skulle detta se ut? Kants poäng är inte att konsekvenserna ifall alla ljuger jämt skulle bli dåliga. Det skulle de säkert. Kants tes är att all kommunikation skulle bli meningslös. Om alla visste att alla alltid ljög kunde vi lika gärna låta bli att kommunicera med varandra.
Om jag frågar hur många som bevittnade presidentinstallationen och du svarar en miljon, och jag vet att du ljuger, ja då kunde jag lika gärna strunta i att lyssna på svaret. Det enda jag får reda på är att den siffra du anger inte är den rätta, men det hjälper mig inte nämnvärt. När lögnen upphöjs till allmän lag blir meningsfull kommunikation omöjlig. Sändaren kan inte längre överföra information till mottagaren.
Kant menade att detta tankeexperiment visar att det är moraliskt fel att ljuga, eftersom rimliga levnadsregler enligt honom måste kunna efterlevas av alla. Om detta verkligen stämmer är kontroversiellt bland samtida filosofer, men själva grundpoängen om lögnens förstörande kraft på vår kommunikation är okontroversiell.
Mot detta kunde kanske presidentens försvarare invända att Kants resonemang inte är relevant eftersom det bara är en person, Trump, som ljuger. De flesta andra politiker och journalister talar fortfarande sanning, åtminstone för det mesta. Så varför oroa sig för vad som skulle hända om alla alltid ljög? En poäng jag menar Kant borde ha gjort här, men som han förbisåg, är att vissa personer i samhället är unika ur kommunikativ synpunkt.
Påven i Rom är ett bra exempel. Ifall han började ljuga jämt och ständigt skulle hans kommunikation om den rätta uttolkningen av katolicismen bli meningslös, även om alla andra talade sanning.
Ett annat exempel på en kommunikativt unik person är flygledaren på Kallax. Ifall hen plötsligt började ljuga för landande piloter kan de inte längre lita på att informationen de får är korrekt. Detta skulle ha dåliga konsekvenser, men viktigare är att regelmässiga lögner från dessa kommunikativt unika individer är problematiska av samma anledning som universella lögner i det kantianska scenariot. Om påven och flygledaren på Kallax ljuger kunde katoliker och piloter kunde sluta lyssna på vad de hade att säga. Deras utsagor är bara meningsfulla om de går att lita på.
På samma sätt förhåller det sig, tror jag, med USA:s president. Om Trump ljuger jämt och ständigt finns det ingen anledning att lyssna på vad han säger, oavsett hur vi andra beter oss. Hans ord betyder ingenting. Vi kunde lika gärna knäppa av TV:n och sitta hemma i tystnad. Presidenten kan säga vad som helst utan att orden får någon innebörd.
Tyvärr är det kanske precis detta han vill. Om presidentens ord inte betyder något och ingen längre bryr sig kan Trump göra vad som helst. Vi sitter alla hemma och tittar på, men presidentens lögnaktiga brus övergår snart i tystnad när han gör vad som faller honom in.