Jonna är fast i rymden, även fast hennes kropp är på jorden. Ända sen hennes storebror Johan, som skulle visa henne så mycket, tog livet av sig har Jonna varit fast i rymden. I ett stort, ensamt, tomrum. Det enda hoppet i mörkret är lappar som Johan har lämnat efter sig. En ledsagning. En vägvisare.

När lapparna leder henne till en stuga i det ödsliga fjället så träffar hon en större utmaning än lapparna. Ruben. Han vet inte att Johan är död, och det finns inget hon vill säga mindre än sanningen. När en snöstorm förhindrar henne från att återvända hem tvingas hon möta sina rädslor.

”Vakuum” är en ungdoms- och vuxenbok skriven av Mia Öström. Den handlar om tonåriga Jonna som hanterar sorgen efter sin brors självmord. Boken är en skicklig skildring av sorg. Mia Öström beskriver och målar upp bilder genom texten så att man själv känner det Jonna gör. Gestaltningen är verklighetstrogen och gripande, men blir efter ett tag nästan lite mycket. Jag uppskattade språket och känslorna, men saknade lite handling.

Artikelbild

Sista fjärdedelen av boken hade en bra balans mellan gestaltning och händelser, dialog, medan de första delarna blev lite upprepande efter ett tag.

Även de andra karaktärerna var skickligt beskrivna. Varje person hade en viktig roll, men de var inte bara hjälpare i Jonnas vandring. Trots att boken var extremt centrerad runt Jonna och hennes känslor så hade de andra karaktärerna ett så pass stort, eget djup att de konstigt nog intresserade mig mer än vad Jonna gjorde.

”Vakuum” levde upp till sitt namn. Jag kände mig lika ensam, ledsen och fast i rymden som Jonna gjorde.