Lennart Johannson har med Den oändliga resan skapat något av det vackraste och mest berörande som getts på en kyrkoscen i Norrbotten de senaste tio åren. Han har byggt ett verk som är så fyllt av känslomässig sprängkraft att man vill höra det hela om och om igen.
Resan till Amerika som många utvandrande svenskar gjort förr och även gör idag har inspirerat Lennart att komponera och textsätta några av livets eviga ämnen: kärlek, längtan och saknad. Visst, många av textpassagerna har en religiös symbolik men detta är allmänmänskliga tankar.
Ta exempelvis den oerhört rörande I solnedgångens rike som handlar om längtan att få återse nära och kära i det gamla hemlandet Sverige. Men den kan lika gärna ses som en önskan att få träffa avlidna anhöriga när detta liv tar slut. Jag for från det gamla landet har en folkmusikalisk ton som minner om Jan Johanssons jazz på svenska. Möt mig vid grinden är ett sentimentalt skillingtryck så långt ifrån pastisch och pekoral man kan komma.
Lennart Johansson leder både sångare och musiker med en lätthet som anstår ett proffs. Den månghövdade Mariakören är pigg och spänstig rakt igenom. Deras kärlek till detta går inte att ta miste på. Lennarts elpiano är kärnan i den kvintett som ackompanjerar de vokala inslagen. Marianne Eriksson och Nino Bisori på violin, Roger Stenberg på kontrabas samt Nicklas Torneus på dragspel utgör den underbara ensemble som även får bjuda på några härliga instrumentala inslag. Instrumentalmelodi 3 låter som en glad menuett och nummer 4 påminner om den musik Norrbottensfödde Stefan Nilson skrev till tv-serien Skärgårdsdoktorn. Inte illa alls.
Eva Plumppu är som alltid en fröjd att få avnjuta när hennes rena klara sopranstämma får det att pirra till ända inne i själen. Victoria Svärdh läser recitationspartierna med den värdighet de så väl förtjänar.
Kvällens enda lilla minus går till de svenska och amerikanska flaggor som hissas som en inledning på konserten. Så skrynkliga nationssymboler förtjänar inte att hängas i någon stång.
Lennart Johansson berättar efteråt att verket även skall ges framöver i Sävast, i Luleå domkyrka i samband med en körfestival i augusti, samt i Minneapolis i USA senare i höst. Lycksaliga de som då får chansen att njuta av detta mästerverk. Lennart vill inte att det hela skall jämföras med Björn och Bennys succémusikal Kristina från Duvemåla men det struntar vi blankt i. För att citera titeln på ett populärt tv-program; Detta är så mycket bättre!