Kirunas kvinnor vittnar om sin oro

Skräcken. Stopp i Muorjevaarabacken på grund av en trafikolycka. Det är värsta mardrömmen för en höggravid kvinna på väg från Kiruna till BB vid Gällivare sjukhus.

Skräcken. Stopp i Muorjevaarabacken på grund av en trafikolycka. Det är värsta mardrömmen för en höggravid kvinna på väg från Kiruna till BB vid Gällivare sjukhus.

Foto: Maria ödalen

Insändare2016-11-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi har läst om kirunamammor som föder sina barn i bil efter E 10. Sådant kallar politikerna för ”sällanhändelser” och som sådana inräknas de inte i riskanalyser. Nu har jag via tidningar och radio ute i landet förstått att politiker har Norrbottens län som en förebild när det gäller neddragningar i sjukvården. Det är där man tar tuffa beslut. Det är där man utan att åsamka problem för befolkningen stänger BB, lägger ner kirurgi och distriktssköterskemottagningar med mera. Vem åker land och rike kring och skryter över att stängningen av BB i Kiruna inte medfört några problem för Kirunas mammor!

Här följer utdrag ur några berättelser från kirunamammor med ”normala” födslar det vill säga att de har hunnit ner till BB i Gällivare i tid, alltså inga ”sällanhändelser”!

Men så här upplever kvinnor den "problemfria" stängningen av BB:

En kvinna berättar om den panik hon bar på under båda graviditeterna, vad gällde resan till Gällivare och vad som kunde hända. Hon och hennes man hade velat ha en stor familj, men så länge det inte finns ett BB i Kiruna törs de inte skaffa fler barn. Hon skriver: ”Den drömmen har NLL tagit ifrån oss tack vare sina vansinniga nedskärningar och allt annat fjanteri de håller på med."

”Vi fick köra fort i mörker efter den farliga vägen till Gällivare”. ”Vägarna är ju livsfarliga”. Den farliga E10, är en stor oros- och otrygghetsfaktor. Papporna kör med hjärtat i halsgropen, en del har ringt och förvarnat polisen att de kommer att överträda hastighetsbegränsningarna. De är också livrädda för hinder på vägen i form av djur eller stillastående, blockerande långtradare i Muorjevaarabacken. Många får åka Kiruna – Gällivare fram och tillbaka fler gånger. Kommer de ner för tidigt är det bara att vända hem igen. Och sen ner igen. Och sen hem med nyfödd bebis. Och efter två dygn ner igen med nyfödd bebis för kontroll… ”Men man försöker vänta in i sista minuten innan man åker ner”, säger en annan mamma, ”för man vill inte komma ner för att sen behöva åka hem igen. Samtidigt är man orolig att något ska hända efter vägen.”

När barnmorska inte finns tillgänglig i Kiruna blir det en 24-milafärd till den kontrollen! En kirunapappa körde 700 mil för att besöka mamman och deras barn på Sunderby Sjukhus.

Turligt nog fick en mamma bo kvar på patienthotellet de sista dagarna. Hennes son föddes 30 minuter efter första värk. Hon hade alltså inte hunnit långt från Kiruna. En förstföderska tillbringade de sista tre dagarna av sin graviditet på patienthotellet i Gällivare, ensam, då mannen var tvungen att arbeta. Hade förlossningen funnits kvar i Kiruna hade hon kunnat vara hemma och inte behövt känna sig så ensam och utlämnad, göra kontroller hos ”sin’” barnmorska och antagligen hade stressen och smärtan inte varit i närheten av vad den nu blev för henne. Vid sådana här situationer hinner pappan många gånger inte ner till Gällivare för att delta i förlossningen.

Särskilt oroligt blir det för kvinnor som vet att de har snabba födslar. Detta gör att de helt enkelt bestämt sig för att inte ha flera barn. Mardrömmen är att föda barn i bilen.

Detta var ett axplock ur berättelser jag fått mig tillsända. Mycket mer finns att berätta Till detta kan fogas ”Kirunabornas röster till politikerna” ur NSD 27 oktober, där en kvinna börjar bli orolig för om hon kan bo kvar. Speciellt om man har barn. En annan säger att om nedskärningarna fortsätter vågar hon inte bo kvar. Tre andra är också av samma åsikt!

Sammanfattningsvis konstaterar jag att graviditetstiden som normalt brukar vara en tid av harmoni, tillförsikt och glädje över ett nytt liv, för kirunaföräldrarna istället blivit en tid av otrygghet, ängslan och rädsla. En rädsla över att inte hinna till Gällivare i tid. Rädsla för olycka på vägen dit på grund av dålig väghållning, väderlek, djur, avstängning med mera. Stressade pappor som tvingas köra mycket över hastighetsbegränsningarna. Faktorer som varken är bra för mamman eller barnet.

Många får göra resan flera gånger, för man kan bli skickad tillbaka hem för att vänta ytterligare tid där. Somliga hinner bara hem och vända, då blir det 24 mil till. Många pappor hinner inte vara med på förlossningen. Somliga bosätter sig i husvagn i Gällivare sista tiden, andra tar in hos släktingar eller man plastar in bilen, det kostar att göra ren den efter en födsel, om den alls går att använda igen!

Många kirunakvinnor går med en ständig rädsla för att bli gravida främst på grund av allt bilåkande till och från Gällivare. Många vill inte ha fler barn. Många har bestämt att inte ha barn alls. Många planerar att flytta för att få ett normalt familjeliv!

Så NLL! Som ni ser! Inga problem att stänga BB i Kiruna – eller?