Insändare Mycket har skrivits om vägsalt och jag tänker inte uttala mig om renar, rost, miljöpåverkan och dålig sikt. Men varför är det egentligen halt på is eller snö? Jo, det har med vattnets anomali att göra. Vattnet har sin största densitet vid ungefär 4°C. Utsätter man is för tryck så försöker systemet att inta ett tillstånd där volymen är minimal och densiteten störst. Detta kan innebära att den faktiskt smälter. Det bildas ett tunt vattenskikt på ytan som man glider på och därför går det att åka skridskor.

Trycket från ett bildäck är tillräckligt stort för att smälta is om temperaturen ligger bara några grader under smältpunkten. Sjunker temperaturen ytterligare så smälter isen inte, däcken glider inte längre på en vattenfilm och halkrisken minskar betydligt. De flesta bilister vet om det och anpassar hastigheten därefter. Halkvarnaren i bilen larmar också när temperaturen är inom det kritiska området.

Situationen förändras med salt på vägen. Fortfarande är det vattnets anomali som orsakar halkan men nu har saltet sänkt smältpunkten. Nu kan halkan vara som värst i 6 eller 12 eller 15 minusgrader när ingen förväntar sig halka och utan att det finns någon som helst indikation för den (annat än att bilen får sladd).

Dessutom är saltet hygroskopiskt, det drar till sig fukt från den omgivande luften varför vägen aldrig torkar. Salthalten i vattnet på vägen sjunker så småningom och smältpunkten förskjuts uppåt igen. Därmed kan salthalten också variera lokalt och delar av vägen kan vara blöta medan andra delar har en farlig isbeläggning utan att temperaturen ändras och utan att det syns. Vägen blir med andra ord helt oberäknelig.

Salt på vägarna gör utan tvivel mycket större skada än nytta. Även på Trafikverket visste man nog om det och norrbottniska vägar förblev osaltade i många år. Har den kunskapen försvunnit eller är det bara ekonomin som styr? Vägsalt har bara en enda fördel: Det är billigt. Men det betyder bara att andra får betala. I värsta fall med livet.