Vem tjänar på att ca 70 personer sitter och står i kö utanför och inne på Kalix hälsocentral klockan 8 en regnig torsdagsmorgon?
Gamla, unga, trötta, fastande, med och utan ork. Och med en gemensam uppgiven suck: tja, det ska väl sparas pengar, det finns ingen personal, vad kan man göra?
Ja, vem har hittat på och varför finner vi oss i detta? Ska vi vara tacksamma för att det alls finns en kö att stå i, trösta oss med att det kunde vara värre? Ja, det är väl det som vi kan vänta oss, att det faktiskt bara kan bli sämre. Det verkar onekligen som att sjukvård numera betraktas som vilken black friday- rea som helst, naturligtvis köar man gärna för en eftertraktad produkt! Och när ”varan” (tiderna) är slut för dagen, så får de som stod sist i kön traska hem och börja om nästa dag. Under förutsättning att det inte är stängt, förstås på grund av nya påhitt om rationaliseringar i en organisation som fullständigt har tappat markkontakten.
Köer till vården likt vilken rea som helst
Man får köa för att få vård som om det vore en rea i en butik, skriver insändarskribenten.
Foto: Ulrika Vallgårda
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.