Det låter mycket intressant och verkar vara en perfekt mix för kommande författarskap. Om inte annat känner jag igen uttalandet, som om jag skulle ha sagt det själv. Therese är också en av de tjejer som verkligen ha satt flugfisket/sportfisket på kartan för många tjejer runt om i landet.

Det är verkligen på tiden att mansdominansen inom sportfisket bryts. Under mina år som lärare hade jag många tjejer som var intresserade av flugbindningen, flugfisket och naturen. Jag har träffat några av dem senare i livet. I fullvuxen ålder fanns det tydligen ingen plats för sportfiske. Villa, jobb, barn och hushåll tog över handen. Men deras män fiskade? Nu ska vi kolla vad en av det kvinnliga sportfiskets verkliga ambassadörer har att säga om sakernas betydelse. Nu kör vi!

***

Du har i din blogg skrivit ”Fly high and aim for the stars”. Kan du förklara innebörden av detta?

– Jag var ute efter att finna en överskrift till min blogg som både kunde säga någonting om dess innehåll, men även fungera som ett inspirerande ledord för mig själv under resans gång. Just raden fly high syftar på torrflugefisket – inga djupdykande flugor. Meningen i sin helhet innebär för mig en påminnelse om att våga testa sina vingar och utmana sig själv.

– Skrivandet har funnits vid min sida hela livet, men jag har aldrig riktigt haft självförtroendet att dela mina ord med andra. Att skriva offentligt, för någon annan att läsa, har medfört att jag påbörjade en helt ny skrivperiod, som har innehållit otroligt många nya utvecklingspunkter efter vägen.

– När jag sedan började skriva om fiske så kände jag direkt att jag hade hittat rätt forum för att uttrycka mig i text. Det rymmer så mycket och man får plats att ta ut svängarna både känslomässigt och metaforiskt. Den textraden har således sedan start varit en inspirationskälla till att våga göra det jag älskar och tillåta mig själv att stå för det fullt ut, få förmånen att uttrycka det i text och förvärva nya lärdomar under skrivprocessens gång.

Du har ett annat uttryck som också har aktiverat mina drömmer; ”Det är den starka längtan som driver min penna”. Vad finns det för krafter därute som triggar din trängtan?

– Fiskesäsongen här uppe i norr är kort, om än helt fantastisk. Just den meningen syftar egentligen främst på att alla ting som finns nära omkring oss har en tendens att lätt bli vardag. Jag har under årens lopp lärt mig att det är först när vi väljer att se det vackra i de små tingen som vi kan återfinna lycka i precis vad som helst. Under de kylslagna vintermånaderna är det både viktigt och en otrolig lyx för mig att få tillfälle att längta, att få gräva i minnesbanken efter sommarens alla enastående stunder, för att sedan kunna uppskatta den tiden lite extra när den kommer på nytt. Sedan är det under fiskesäsongen som jag får möjlighet att beskåda, bevittna och samla på intryck. När vintern kommer drivs således pennan av den inspiration som har införskaffats under alla dessa ögonblick.

Alla har vi en historia att berätta. Hur kom det sig att du blev fiskeintresserad?

– Många av mina mest minnesvärda stunder utspelar sig tillsammans med min mormor nere vid vår sjö. Här fick jag inte enbart erfara det njutbara i fisket, utan även förvärva kunskaper och erfarenheter som jag först långt senare har förstått den verkligt viktiga innebörden i. Som att ingenting får gå till spillo, att allt i naturen hänger ihop, och att det i slutändan inte är vad vi äger i form av materiella ting som avgör hur vi är som personer eller hur lyckliga vi blir. Jag kom således att uppskatta fisket på många olika, vitt skilda plan. Oavsett vilken fiskemetod som vi ägnade oss åt så var det närheten till naturen, nyfikenheten över alla dess små under och glädjen över att få vara utomhus som gjorde att intresset för fisket kom att bestå.

– Som för så många andra har fisket utvecklats till att bli verkligt betydelsefullt för mig ur många olika perspektiv. Det har fungerat lite som en god vän som har funnits där genom livets alla skeden, alltid med en utsträckt nåbar hand tillgänglig. Fisket för mig är ett samlingsord som rymmer allt som får mig att må riktigt bra - rekreation och själaro sammanblandat med spänning i en enda livslång läroprocess. Det är som den där avgörande, sista pusselbiten som är ovärderlig och verkligen behövs för att få ihop en balanserad helhet av livet i stort.

Det är väldigt sällan jag har träffat en kvinnlig sportfiskare ute i markerna. Hur sprider du ditt budskap till tjejerna?

– Bloggen och sociala medier har förstås varit utmärkta verktyg för att kunna nå ut till en bredare målgrupp och läsarskara. Jag tror på att sprida budskapet i en positiv anda och visa på de oändliga variationerna som finns inom fisket. Själv brukar jag hävda att det finns ett fiske för alla – oavsett om du är tävlingsinriktad, en spänningssökare, intresserad av de tekniska bitarna, eller bara vill njuta av vad naturen och ett gott sällskap har att erbjuda. Det mest fördelaktiga är att du alltid har förmånen att själv få välja vilka beståndsdelar som är betydelsefulla just för dig.

– Mitt eget huvudmål har sedan start varit att försöka fokusera på de grundläggande bitarna av mitt eget fiske, att förmedla en känsla och låta läsarna få uppleva åtminstone ett litet fragment av allt det som jag själv känner när jag får äran att vistas ute i naturen. Fisket för mig måste vara en kravlös njutning. Det är först då som det blir verkligt värdefullt.

Jag är intresserad av ditt skrivande. Du roddar en populär blogg. Ser du någon fortsättning på författandet?

– Skrivandet har alltid funnits där som en röd tråd genom livet. Jag minns så väl när jag som sjuåring bestämde mig för att skriva min allra första riktiga bok. Den blev aldrig helt färdig, men slutresultatet blev över hundra handskrivna sidor.

– Att få uttrycka sig i ord är någonting som är väldigt värdefullt för mig. Det är som en inre inbyggd ventil som man med jämna mellanrum måste släppa på och tillåta flödet som rymmer sig där inuti få komma ut. Det får mig att må bra och fungerar som en slags terapi oavsett vilka ord som visar sig när jag väl börjar skriva.

– Sedan har just bloggen öppnat många dörrar för mig att fritt få prova på olika skrivgenrer. Jag har haft förmånen att både få skriva artiklar, göra intervjuer, debattera en aning och såklart även använda mig av den helt fria skrivformen som jag kanske älskar allra mest.

– Språket och det sätt som vi använder oss av ord för att gestalta och berätta, både om personer och natur, har alltid intresserat mig. Och drömmen om att någon gång skriva en bok har funnits där så länge jag kan minnas. Jag tror att bloggskrivandet hittills har fått fungera som någon form av nödvändig startsträcka för att försöka hitta både ett eget uttryck och få känna mig trygg i mitt skrivande. En dag hoppas jag att alla dessa insamlade intryck kan få resultera i någonting i bokform.

Den svenska fiskepressen är av hävd mansdominerad. En gång för länge sedan föreslog jag en utsidesbild på en glad tjej med en stor gädda. Det blev nej med motiveringen att lösnummerförsäljningen skulle minska. Några år senare sattes den i alla fall in, med resultatet att försäljningen steg markant. Vad säger du om den historien?

– Historien är extra intressant då den i sin helhet har slående likheter med många andra händelser ursprungna ur dagens samhälle. Stod det ingenting på spel skulle vi med enkelhet kunna vidga våra vyer och våga testa innan vi gav oss på att sia om framtiden och ge redan förutbestämda svar. I slutändan handlar nog allt om att man måste våga bryta ett sedan länge invant mönster, för att kunna skönja nya framgångar på andra plan.

– Att kvinnor tillåts synas i pressrelaterade sammanhang och dylikt är otroligt viktigt ur så många olika aspekter. Visst välkomnas vi ofta med öppna armar in i den mansdominerade fiskevärlden, men tyvärr alltför ofta på helt fel sätt. Under de senaste åren har jag diskuterat denna fråga med många kvinnor och nästintill alla är av samma uppfattning. Många vill helt enkelt inte publicera bilder av sig själva på grund av de kommentarer och reaktioner som de får från män. Det är tråkigt, då jag tror att det är precis vad som behövs för att lyckas förändra någonting. Min uppfattning är att det behövs mer bilder och fler kvinnor som vågar lyfta sina pennor, för att vi ska kunna avdramatisera den bild av fiskande kvinnor som tyvärr fortfarande finns kvar i dagens samhälle. Jag tror dessutom att inte minst tidningarna har mycket att vinna på att bredda sin målgrupp. Det vittnar ju inte minst din egen historia om.

– Ljuspunkten i det hela är att jag ändå tycker mig skönja en positiv uppåtgående trend. Även om det kanske inte går i önskvärd takt och vi fortfarande har en bit kvar, så går det åtminstone åt rätt håll. I dag finns ett flertal både drivna och engagerade kvinnliga förebilder och varenda en av dem är förmodligen mer betydande för jämställdheten inom fisket än vad de själva är medvetna om.