Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Glad påsk!


Ledarbloggen tar påsklov till 22 april. FOTO: TT

 

Nu tar ledarbloggen ledigt över påskhelgen och en vecka framåt.

NSD:s ledarsida vilar dock inte. Författaren och frilansskribenten Måns Wadensjö vikarierar och kommer att fylla sidan 2 med aktuella ledarkommentarer. Dessutom skriver NSD:s krönikörer som vanligt.

Själv är jag tillbaka i tjänst helgen 22-23 april för att bevaka Socialdemokraternas distriktskongress i Norrbotten, som gästas av bland andra socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

Glad påsk!

Krisande KD samlas


KD-grundaren Lewi Pethrus (1884-1974) skulle ha svårt att känna igen sitt parti. FOTO: TT

 

Under fredagen inleder Kristdemokraterna sitt riksting i Uppsala.

Partiaktvisterna har en del att tala om. I opinionsmätning efter opinionsmätning parkerar Kristdemokraterna under fyra procentsspärren.

Uppenbarligen har högersvängen under nya partiledaren Ebba Busch Thor inte varit lyckad. Många i de gamla kärntrupperna har reagerat.

”När den nya partiledningen lägger sig långt ut högerut glömmer man bort det som jag tolkar var KD var. Och det är inte ett högerparti”, sa tidigare riksdagsledamoten Peter Althin när han lämnade KD i maj 2015.

Även riksdagsledamoten Penilla Gunther och tidigare partiledaren Alf Svensson har kritiserat partiets nya kurs.

”Vi ska finnas som ett kristdemokratiskt parti, inte som ett höger- eller vänsterparti”, sa Svensson till Aftonbladet 25 april 2015

KD:s roll i det borgerliga allianspusslet har också blivit allt mer oklar. Mer socialliberalt orienterade delar av borgerligheten protesterar starkt mot Ebba Busch Thors svajande i abortfrågan och tal om ”samvetsfrihet” (att vårdpersonal ska ges rätt att vägra aborter). 

”Det är inte rimligt. Sjukvården har uppgifter i lagstiftningen att även kunna utföra aborter under vissa kriterier och förutsättningar”, säger Jan Björklund (L) till Svenska Dagbladet.

Ebba Buschs Thors ekonomiska politik och skattesänkningsförslag (totalt 33,2 miljarder kr i partiets skuggbuget) rimmar dessutom illa med partigrundaren Lewi Pethrus idéer.

I en läsvärd artikel Expressen 2 februari 2015 berättar författaren Per Olov Enquist (som skrev ”Lewis resa” 2001) om att Lewi Pethrus hade ungefär samma syn som Socialdemokraterna på den ekonomiska politiken. Han ville bara komplettera den med kristna värderingar.

Men under Ebba Busch Thors ledarskap har det varit annat ljud i skällan. Det är inte längre tal om att bedriva en socialdemokratisk fördelnings-, skatte- och välfärdspolitik.

Mot den bakgrunden är Kristdemokraternas kräftgång i väljaropinionen inte konstig. Många traditionella KD-väljare känner inte längre igen sitt parti – och konsekvenserna kan bli dramatiska.

Ebba Busch Thor kan bli en historisk partiledare men inte på det sätt hon tänkt sig.

2018 kan Kristdemokraternas historia som riksdagsparti vara slut och förbi.

100 år sedan Nils Edén tillträdde


Liberalen Nils Edén föddes i Piteå 25 augusti 1871. 19 oktober 1917 blev han Sveriges statsminister.

 

I dag har det gått prick 100 år sedan liberalen Nils Edén och socialdemokraten Hjalmar Branting bildade gemensam regering. Pitesonen Edén blev statsminister medan Hjalmar Branting axlade rollen som finansminister i den liberalsocialdemokratiska koalitionen som tillträdde 19 oktober 1917.

Det är självklart att Edéns regering blir ihågkommen främst för sin historiska insats för allmän och lika rösträtt i Sverige. Men regeringen hann med mer än så.

Andra viktiga inrikespolitiska  beslut var lagen om åtta timmars arbetsdag, förslaget om dödsstraffets avskaffande (som blev verklighet 1921), en ny fattigvårdslag, en ny vattenlag och en större skolreform.

Även på det utrikespolitiska planet skedde kursändringar - till exempel ett närmande till Storbritannien som hade stor betydelse för livsmedelsförsörjningen och för att pressa tillbaka hungersnöden i Sverige.

Vidare tog regeringen ställning för att Sverige skulle gå med i det nybildade Nationernas Förbund – ett beslut som inte var självklart. Även på den tiden fanns nej-sägare och isolationister. Både högerns Ernst Trygger och vänstersocialisten Ivar Vennerström ingick i motståndarlägret.

Med alla rimliga mått mätt ledde Edén en framgångsrik regering. Men märkligt nog är detta ändå enda gången som socialdemokrater och liberaler bildat en gemensam koalition.

Under historiens lopp har partierna dock visat samarbetsförmåga vid fler tillfällen.

1974 och 1975 var Olof Palme och Gunnar Helén de drivande krafterna bakom Hagauppgörelserna om den ekonomiska politiken.

Under folkomröstningskampanjen 1980 samarbetade S och FP (dagens L) om energifrågan i linje 2.

1990-91 gjorde Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg upp om den stora skattereformen.

Det är i samtliga fall samarbetslösningar som varit till glädje för Sverige – och det borde också vara en fingervisning i dagens splittrade politiska landskap.

Om Edén och Branting kunde samarbeta i en betydligt mer politiskt skakig och osäker tid borde vara möjligt även för dagens partiledargarnityr.

Historien lär oss under alla omständigheten att det är pragmatiska samarbetspolitiker som Edén och Branting som bär utvecklingen framåt ­– inte högljudda stridstuppar av samma sort som Ernst Trygger och Ivar Vennerström.

En nymoderat öken

 

 

I Expressen läser jag att Ulf Kristerssons vänner beskriver den nye M-ledaren som en ”popnörd” med särskild faiblesse för rockbandet Kent.

Det märktes när Kristersson valdes 1 oktober och på Moderaternas arbetsstämma i helgen. Vid bägge tillfällen introducerades Kristerssons tal med Kent-låtar.

Hittills har dock Moderaterna inte använt sig av låten ”Skogarna” som finns på plattan ”Tigerdrottningen” (som gavs ut valåret 2014 i det då högerstyrda Sverige där Ulf Kristersson fungerade som socialförsäkringsminister).

Den innehåller under alla omständigheter en tänkvärd liten strof.

”Den här stan är fördömd

du förlorar hur du än försöker

En garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”

Skördetid för vanligt folk

Jag, som varit med ett tag, minns hur det lät i mitten och slutet av 1980-talet. LO-basen Stig Malm var starkt kritisk mot dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S). Kvällstidningarna hade ständigt rubriker om ”Rosornas krig”.

Under 1990-talet mullrade det också i de fackliga leden när den då nye S-ledaren Göran Persson beskrev LO som "ett särintresse".

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna - och idag är relationerna mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bättre än på mycket längre.

Det märks icke minst i de fackliga kommentarerna om den rödgröna statsbudgeten för 2018. Dagens LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gör tummen upp.

”Nu är det skördetid för vanligt folk”, konstaterar han.

Det finns dessutom fog för beskrivningen. Finansdepartement har räknat på  förslagen i budgeten (se bilden ovan) och konstaterar att den innebär ett lyft för vanliga löntagare och pensionärer.

Det betyder inte att allt som behöver göras är gjort. I NSD:s ledare 12 oktober pekar jag (som ett exempel) på att det fortfarande finns stora brister i sjukförsäkringen. Men den rödgröna regeringen visar tydligt att den har helt andra fördelningspolitiska ambitioner än både alliansen och SD.

Det borde innebära att S och Stefan Löfven kan räkna med ordentlig uppbackning från den fackliga rörelsen under valkampen 2018.

Dessutom borde fackligt aktiva inte bara i LO-leden reagera mot de borgerliga alternativ som nu presenteras.

Nya alliansledaren Ulf Kristersson (M) hymlar inte med sina avsikter. Dagens Industri skriver att han överger Fredrik Reinfeldts linje och nu bäddar för en strid om både arbetsrätten och lönebildningen.

Det borde leda till viss eftertanke även inom TCO och Saco. Många fackliga landvinningar riskerar att omintetgöras, om Kristersson & Co får råda.

Det kommer i så fall att påverka inte bara villkoren för industriarbetare och undersköterskor utan också tjänstemän och akademiker.

Sverige har högst tillväxt i Skandinavien


Sysselsättningsdata för personer i åldern 20-64 år. Källa: Eurostat Q1 2017.

 

Sverige får en BNP-tillväxt på 3,0 procent i år och 2,5 procent nästa år, enligt en färsk Reutersenkät med analytiker och bedömare som citeras av börstjänsten Livesquawk. Det är under båda åren klart högre än den väntade tillväxten i våra skandinaviska grannländer Norge och Danmark.

Det är ett gott betyg åt den rödgröna regeringen i Sverige och finansminister Magdalena Andersson (S).

Inför valet 2014 hävdade de borgerliga att S och MP stod för en jobb- och tillväxtfientlig politik. Men ekonomin inte bara växer i Sverige; den växer betydligt mer än i våra borgerligt styrda grannländer.

De rödgrönas prioritering av offentliga investeringar före stora skattesänkningar verkar ge resultat.

Glädjande är också Eurostats siffror över sysselsättningsutvecklingen ­- se bilden längst upp. Det rödgrönt styrda i Sverige har den högsta sysselsättningsgraden av samtliga EU-länder.

Det är dessutom inte bara kurvorna på arbetsmarknaden och i ekonomin som pekar åt rätt håll. Sverige hamnar även på första plats när European Institute for Gender Equality, EIGE, rankar jämställdheten i EU.

Något rätt verkar ändå regeringen Löfven göra.

Oppositionens domedagsprofetior saknar förankring i verkligheten. Sverige är, trots sina fel och brister, ett väl fungerande land i norra Europa.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar