Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Bra för jobben och miljön

 

Under torsdagen beslutade den rödgröna regeringen att lägga fram en proposition om godstrafikfrågor. I den föreslås att delar av vägnätet ska öppnas upp för lastbilar med 74 tons totalvikt.

Det är ett förslag som är positivt för näringslivet (icke minst för skogsbolagen i norra Sverige) men det har också miljömässiga fördelar. Det innebär att varje lastbil får med sig en ökad mängd gods och på så sätt kan utsläppen per tonkilometer minska.

Beskedet välkomnas också av Leif Pettersson (bilden), S-riksdagsledamot från Boden och ledamot i riksdagens trafikutskott.

”74 tons lastbilar innebär fördelar både för jobb och för klimat. Jobben gynnas genom att industrins godstransporten effektiviseras samtidigt som konkurrenskraften för svenska åkerier stärks”, säger han.

Siktet är inställt på att trafiken med 74-tons lastbilar ska kunna starta i början av 2018. Det blir Trafikverkets uppgift att avgöra exakt vilka vägar som öppnas för de tyngre lastbilarna.

Även branschorganisationen Skogsindustrierna ser förändringen som ett steg i rätt riktning. Men den hade helst sett att Sverige följt Finlands exempel. Där har transporter på upp till 76 ton varit tillåtna sedan 2013.

”Där tillät man de tunga transporterna på alla vägar och lagade dem först när det uppstod skador. Det har fungerat alldeles utmärkt”, konstaterar Karolina Boxholm, transportdirektör hos Skogsindustrierna.

Skogsnäringen oroas för att vägnätet för den nya tyngre trafiken inte ska bli tillräckligt stort. För att förändringen ska göra verklig nytta krävs ju ett tillräckligt stort vägnät att köra de tyngre transporterna på. I annat fall blir det inte lönsamt för bolagen att investera i större och tyngre fordon.

Därför måste regeringen ha beredskap för att ta ytterligare steg om den nu föreslagna förändringen inte får de önskade effekterna.

Regionernas Europa


Under måndagen fick EU:s regionkommitté besök av en grupp norrbottniska S-politiker.

 

EU består inte bara av 28 medlemsländer. Även regionerna har en framträdande roll i EU-maskineriet. I Bryssel kryllar det av regionala lobby- och samarbetsorganisationer som försöker stärka den regionala dimensionen i det europeiska samarbetet.

Skottar, katalaner, flamländare, norrlänningar och andra kanaliserar sina specifika krav och intressen in i EU-systemet.

Under måndagen har jag hängt med en norrbottnisk S-delegation på studiebesök hos Östersjökommissionen och EU:s regionkommitté i Bryssel - två uttryck för detta regionernas Europa. I dag väntar dessutom ett besök hos North Swedens kontor i samma stad.

Slående är att det inte sällan verkar vara lättare att få genomslag för de regionala stridsfrågorna i Bryssel än i det egna landets huvudstad.

Till exempel är ”Northern Sparely Populated Area” (glesbygden i norra Sverige och Finland) numera ett självklart begrepp i EU:s strukturpolitik. Företrädarna för norra Sverige har drivit på – och nått resultat. Det finns numera en förståelse för att gles bebyggelse, långa avstånd och kyligt klimat kräver särskilda regionalpolitiska satsningar från EU:s håll.

Ett annat exempel är Norrbotniabanan. North Sweden och Östersjökommissionen argumenterade, uppvaktade och nätverkade – och trägen vann. Den bottniska korridoren (med Norrbotniabanan) har blivit en viktig del av EU:s framtida infrastrukturnätverk.

Det säger även något om vikten och värdet av att norra Sveriges talespersoner finns på plats i Bryssel. EU:s strategiska framtidsbeslut har också betydelse för möjligheterna till regional utveckling.

På besök i Bryssel  


Europaparlamentet rymmer 751 folkvalda från EU:s 28 medlemsländer.

 

Under måndag-onsdag befinner jag mig i Bryssel tillsammans med en delegation S-politiker från Norrbotten. På dagordningen står bland annat besök hos Östersjökommissionen, North Sweden,  EU-parlamentarikern Jens Nilsson (S) samt LO, TCO:s och Sacos gemensamma Brysselkontor.

Det finns ett och annat att se och lära. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har tagit fram en rapport som visar att omkring 60 procent av kommunernas verksamhet påverkas direkt eller indirekt av EU-beslut.

Siffran är dessutom bara ett genomsnitt. På vissa områden är den till och med väsentligt högre. När det gäller lokala miljöfrågor handlar det om så mycket som 80-90 procent, eftersom det finns runt 600 EU-förordningar på miljöområdet.

Därmed är slutsatsen klar. EU-besluten påverkar vardagen även i norra Sverige. 

Därför finns också starka skäl för norrbottniska politiker att bry sig om och engagera sig i vad som sker i EU-kommissionen, Europaparlamentet och andra EU-institutioner. 

Det som sker i Bryssel angår även Övertorneå, Jokkmokk  och Gällivare.

Bommersvik fyller 80 år


Tage Erlander (statsminister 1946-1969) står staty utanför Studiegården på Bommersvik. Under sina sista år bodde Erlander på Bommersvik, vilket innebar att han alltid var en trogen gäst på SSU:s kurser och konferenser. På bilden till höger syns Arne Jones skulptur ”Katedral”,  en klassisk Bommersvikssymbol. 

 

I dag är det stor baluns vid sjön Yngern i Södermanland. SSU:s kurs- och konferensanläggning Bommersvik fyller 80 år.

Gåvobrevet från insamlingskommittén, som skrapade ihop pengarna till köpet 1937, var högtidligt: ”Till Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund överlämnas i samband med förbundets 20-årsjubileum förbundsskolan Bommersvik för fostran av kommande generationers arbetarungdom till gagn för svensk arbetarrörelse”.

Så blev det också. Generationer av fackliga och politiska företrädare har skolats på ”Bommers”. Många har knutit band för livet under kursveckorna. Anläggningen har haft en enorm betydelse för svensk socialdemokratis utveckling. 

Själv har jag en speciell relation till kursgården. Under mina folkhögskolestudier gjorde jag en praktikperiod på Bommersvik våren 1987. Jag plockade fram underlag och gjorde intervjuer till Bommersviks mäktiga jubileumsbok som kom ut samma år.

Tidigare Europaparlamentarikern Göran Färm, Norrköping, var huvudförfattare och gjorde det mesta av jobbet. Men i förordet till boken fick min insats ett omnämnande av SSU-förbundets dåvarande ordförande Anna Lindh. Det är jag fortfarande väldigt stolt för trettio år senare.

Boken rymmer bland annat berättelsen om Olof Palmes klassiska föreläsning om Plomgrens mekaniska verkstad som var en höjdpunkt på Bommersvikskurserna i slutet av 1950-talet och början på 1960-talet.


Olof Palme var en flitig föreläsare på Bommersvik under åren som studieledare i SSU-förbundet 1955-1961.

 

En jordnära rymdpolitik


Rymdpolitiken bör ha fokus först och främst på vår egen planet. FOTO: Nasa/TT

 

Det finns en del svenska politiker som har väldigt högtflygande planer. Liberalen Mathias Sundin har argumenterat för att Sverige borde ha ambitionen att sätta en svensk på planeten Mars på 2030-talet.

Rymdminister Helene Hellmark Knutsson (S) har dock en mer jordnära – och i mina ögon mer realistisk – rymdstrategi för Sverige. 

Bland annat vill hon att Sverige har en god innovations- och forskningsförmåga när det gäller att ta tillvara satellitdata om tillståndet på jorden, i haven och atmosfären som ett led i arbetet för att hantera de globala miljö- och klimatutmaningarna. 

Det låter måhända inte lika häftigt som att skicka folk till Mars. Men det känns som en rimligare prioritering att försöka lösa våra miljöproblem här och nu - inte börja planera för att mänskligheten ska lämna Moder Jord.

Det är också ett av skälen till att regeringen nu ger Rymdstyrelsen och det statliga Rymdbolaget i uppdrag att se över de affärsmässiga förutsättningarna att använda rymdbasen Esrange i Kiruna för uppskjutning av mindre satelliter.

”Jag tycker att det är viktigt att vi utforskar potentialen inom detta område. Kan vi skjuta upp små satelliter från Esrange skulle Sverige bli ett av de drygt tiotal länder som har möjlighet att placera ut satelliter i bana", säger Hellmark Knutsson i ett pressmeddelande.

Enligt regeringens utredare Jan Nygren krävs en investering på ungefär 500 miljoner kr för att ge Esrange den kapacitet som behövs. 

Det är mycket pengar men ingen orimlig kostnad för en satsning med stor betydelse för miljö, klimat, säkerhet, forskning, industriellt kunnande och regional utveckling i norra Sverige.

Vattenfall tar ansvar

 

Sommaren 2016 avslöjade NSD att statliga Vattenfall planerade att flytta sin fakturahantering från Jokkmokk. I ett slag riskerade den lilla inlandskommunen att förlora 32 viktiga arbetstillfällen.

Det blev emellertid starka reaktioner från både lokala och regionala företrädare – och Vattenfalls vd Magnus Hall lovade efter en tid att skapa ersättningsjobb i kommunen.

Under torsdagen omvandlades löftet till verklighet. Vid en presskonferens i Jokkmokk meddelade Annika Viklund, ansvarig för Vattenfalls elnätsverksamhet, Christer Ljunggren, regionalt ansvarig för Vattenfall i norra Sverige, och kommunalrådet Robert Bernhardsson, Jokkmokk, att Vattenfall Eldistribution AB etablerar en ny elnätkundservice med säte i Jokkmokk.

Totalt motsvarar det 32 tjänster av administrativ och mer varaktig karaktär än den tidigare fakturahanteringen. I ett pressmeddelande redogör Vattenfall för detaljerna i etableringen.  

Det är bra att Vattenfall tar ansvar och visar engagemang för Jokkmokk och Norrbotten.

Det hade varit bedrövligt om Jokkmokk fått betala priset för den katastrofala Nuon-affären och andra av bolagets äventyrligheter i Europa. Mitt i alla excesser har ju kraftverken i Lule älv förblivit en fin och väl fungerande del av Vattenfalls verksamhet.

De tio vattenkraftverken i Jokkmokk producerar tillsammans imponerande 11 TWh ren elektricitet varje år (ungefär en femtedel av elförbrukningen hos all svensk industri!). Det är ingen överdrift att beskriva energiproduktionen i kommunen som ett guldägg för hela det svenska samhället.

I det perspektivet är det inte heller för mycket begärt att Vattenfall och staten faktiskt betalar tillbaka en del till Jokkmokk.

Torsdagens besked ligger dessutom helt i linje med den rödgröna regeringens uppfattning om att förstärka den statliga närvaron runtom i landet.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar