Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Inte bara fiske

Råneå Fiske är inte bara att fiska.

En mycket god vän till mig, före detta rektor och politiker, sade en gång att ”allt är politik”. Förvisso är det så, håller med till fullo. Men för mig finns även en annan sanning och det är att allt är fiske. Det kanske inte låter så där relevant, men det finns en del sanning i påståendet. Det finns en infallsvinkel i mitt menande som jag tror att håller med mig om.

   Under min tid som lärare i Råneå på mellanstadiet lyckades jag få till ett skapligt fiskeintresse. Det gick till och med så långt att jag införskaffade ett flugbindarbord med några städ och annat material, som jag hade i klassrummet. Dit fick eleverna gå när de var klara med jobben. Jag minns särskilt en episod som har etsat sig fast i minnet.

   Det kändes alltid lite tråkigt när en klass sex skulle ta examen. Det betydde att de till hösten skulle börja på högstadiet och att jag skulle få en ny fyra. En av killarna i sexan berättade att han hade fått en flugfiskeutrustning av sin pappa och att de till sommaren skulle åka till Kaitumälven och fiska.

   Sommaren gick och så småningom mötte jag min nya klass på skolgården inför höstterminen. Då såg jag killen som hade fått åka med pappa och fiska till fjälls. Jag sprang ikapp honom och han berättade följande;

   -Vi hade en fantastisk resa och vi fick så stora harrar, många över kilot, på flugor du hade lärt mig binda, sa han exalterat.

   -Var det allt? undrade jag nyfiket. Tre sekunders betänketid, sen kom svaret.

   -Den bästa fiskeupplevelsen var när pappa och jag såg sju bländvita sångsvanar som sakta flög ut över Kaitumsjön. Det är sådana svar som gör att man ser ljust på morgondagen.

Bilden; Nu väntas snart de återkommande svanarna.  gunnar@westrin.se 

Ekologiska sanningar

Råneå Ingenting finns i en oändlighet.

Det finns händelser som jag absolut inte begriper mig på. I grunden för mina bryderier ligger ett ord som stavas roffarmentalitet. Min morfar var mitt livs meste mentor, han som visste det mesta om hur naturen lever, frodas och dör.

Han menade att alla organismer kunde utrotas, bara människan vill. Till och med myggen kunde förintas, något som många vill men som absolut skulle vara förödande för mänskligheten. Jag jobbade i många år som lärare på mellanstadiet i Råneå, där jag absolut lade stor vikt vid ekologisk kunskap. Vi måste helt enkelt förstå att allt hänger ihop, att alla levande varelser behövs för att livet skall förädlas, leva vidare och utvecklas. Mygg är en del av den sanningen.

I slutet på åttiotalet hade jag en klass som jag anmälde till en internationell tävling för mellanstadiebarn, där uppgiften hette ”Beskriv din närmiljö och kom med förslag på förbättringar”. Vi jobbade i en månad med arbetsuppgifterna där Råneälven naturligtvis fick en framskjuten placering. En stor arbetsuppgift lade jag på bordet för överkurs, på gränsen till svindlande tankar. Den löd ”Bevisa att myggen behövs för att människan skall överleva”. Det tog tre modiga veckor, men eleverna lyckades över hövan. Av detta gjorde vi en utställning på gamla bibblan i Råneå, en del som ingick i huvuduppgiften.

Med i tävlingen, som anordnades av Bokförlaget Liber och WWF (Världsnaturfonden) fanns över 2000 mellanstadieklasser i Skandinavien. Vi kom tvåa, en synnerligen hedersam placering. Priset var att magistern och en elev fick flyga till Stockholm för att få priset av kungen själv, detta på Drottningholms slott.

Avslutningsvis vill jag mena att roffartendenser som tjuvfiske, tjuvjakt, fiske med mängdfångande redskap, skoterjakter på renar och annat elände. Grunden bottnar i okunskap om våra liv, ekologiska fundament och framtid. ´Ämnet ekologi borde för länge sedan länge vara ett obligatoriskt ämne genom hela grundskolan.

gunnar@westrin.se  

Älgen skadedjur?

Råneå Är älgen ett skadedjur?

Det finns en del diskussionsämnen som trigger oss mer än allt annat. Några sådana spörsmål är absolut älgjakten, laxfisket, säl- och vargförekomsten och nätfisket. Enligt mitt sätt att se det finns några gemensamma nämnare i angelägenheterna, den att den mänskliga egoismen slår igenom de flesta barriärerna. Sant och falskt är naturligtvis subjektiva värderingar. Sälarna äter upp våra fiskar och älgen äter upp våra skogar, är vanliga argument.

Jag tycker att det här med älgjakten är särskilt intressant, trots att jag inte jagar, eftersom djuren, framför allt under vintrarna käkar tallskott. Man kan förmodligen påstå att älgen äter tallarna om vintrarna eftersom den allmänna födan säsongsvis är bristfällig. Nödmat med andra ord.

Jag känner rutinerade och mångåriga skogsägare som på fullt allvar menar att älgarna tycks föredra att äta av planterade tallplantor. Det ekonomiska problemet som infinner sig är att det möjligtvis kan vara så att självsådda träd tar mer tid på sig att bli stora och avverkningsmogna. Varför det tycks som att tallar planterade av mänsklig hand, tagna från odlingar, är mer eggande smakmässigt för älgarna, kan möjligtvis bero på tallskottens uppväxt, gödsling och möjligtvis andra tillsatser. Tid är pengar, med andra ord? Det här skulle i så fall betyda att planerade tallar för det mesta blir massaved, eftersom de förmodligen har fått avbitna toppar som plantor. Inga plankämnen med andra ord.  

De som jag har pratat med, oftast privata skogsägare, har sagt mig att ovan nämnda inte är något nytt för dem. Frågan kvarstår varför ämnet inte har debatterats mer offentligt?

Av de många älgjägare jag känner finns en allmän oro över den av- eller överskjutningar av älg som numera anses förekomma. Skogsbolagen och träindustrin vill naturligtvis ha en större avskjutning, eftersom djuren skadar skogen.  Kontentan av ovan skriva är de konfrontationer som har blivit allt mer uttalade, inte enbart nationellt utan också internationellt, mellan människan och framför allt våra predatorer och exempelvis älgar. Under några kommande bloggar kommer jag att bena vidare i problematiken.  

gunnar@westrin.se  

Bind en fluga

Råneå Flugbindningen förbrödrar.

Under det senaste året har jag bundit flugor tillsammans med ett sällsynt fiskeintresserat gäng ungdomar i Råneå. Vi har hållit till på fritidsgården och stämningen har alltid varit på topp. Det finns en gammal fin tradition i byn gällande olika typer av fritidsaktiviteter, som sportfiske, jakt, skärgården och skogen.

Redan 1973 bildade jag Råneå Flugbindarklubb, inom ramen för fritid och allmän skolverksamhet. Det hela började egentligen med att jag iordningställde ett flugbindarbord i klassrummet, dit eleverna fick gå när jobben var klara. Det var hur trevligt som helst att se hur mina mellanstadielever blev ena hejare på bindningen. Så småningom överfördes aktiviteten även till högstadiet till något som då kallades för fritt valt arbete. Jag blev huvudlärare för arrangemanget, lokala aktiviteter som fick stor spridning i landet. Företag ville sponsra. Bland annat fick vi lådvis med fjädrar och skinn från olika institutioner som arbetade med uppstoppning och konservering av djur/fåglar mm.

Så höll vi på framtill 1980, då det bestämdes att fritt valt arbete skulle kallas för fria aktiviteter och att lärare inte skulle hålla i detta, utan utomstående organisationer. Intressant hur som helst var att flugbindargruppen på högstadiet blev så stor att vi var tvungna att köras två pass i veckan och att flugbindarna blev lika många som basketsektionen. 

Under hösten 2016 framkom att en kamratgrupp elever på för det mesta högstadiet ville ha flugbindning och då kunde jag naturligtvis inte tacka nej. För mig har det känts som en nystart eller kick, den att en tradition i Råneå håller på att vakna till liv igen.

Flugbindningen i sig betyder att en djupare kunskap om insekter lärs in, en vetenskap som kallas entomologi. Det i sin tur inbjuder till mer kunskap om ekologi och biologi, lärdomar som känns viktiga för oss spönötare. Att vi dessutom har en fin och fiskbar älv som rinner genom samhället gör ju inte saken sämre.

                                                                                       gunnar@westrin.se  

Regnbågsstreamern

Råneå Skykomish Sunrise-regnbågsstreamern.

En streamer är en fluga, om man nu kan kalla en streamer för en fluga, som egentligen skall imitera ett fiskyngel eller möjligtvis en stor nattsländepuppa eller en stor dagsländenymf. Där kan det vara lite hugget som stucket.

Skykomish Sunrise kom in i mitt liv i en sportfiskeaffär i Anchorage/Alaska sommaren 1976. Det berodde på att vi skulle ut i busken för att om möjligt komma i kontakt med den riktigt stora regnbågen, möjligtvis också en och annan steelhead, det vill säga den havsvandrande regnbågen. Under den diskussionen rekommenderade hon bakom disken absolut den i USA klassiska regnbågsstreamern med det tungvrickande namne Skykomish Sunrise. Sedan dess har den följt mig i mina askar, med åren något mer modernt bunden.

Den var helt outstandning för regnbågen, men föredrogs även av indianlaxar, silverkaxar, hundlaxar, harrar och en del röding som Dolly Varden. Sedermera visade det sig att den också fungerade alldeles utmärkt för regnbågen även i svenska inplanteringsvatten.

Jag har också haft tillfälle att fiska regnbåge i Kamchatka bortest i Ryssland/Sibirien, en trakt som idag räknas in som regnbågens födelsevagga, inte USA som man trodde förr. Intressant är också att regnbågen i Nya Zeeland älskade kreationen, en allroundfluga rent geografiskt med andra ord. Namnet på streamern är tagen från den kända älven Skykomish River i delstaten Washington i nordvästra USA.                                      gunnar@westrin.se

 

Skykomish Sunrise.

Upphovsmän; Ken and George McLeod

Imitation;        Fiskyngel eller liten fisk. 

Krok;              Streamerkrok in storlekarna 8-12.

Bindtråd;        Vitt eller gult bindsilke. Originalet är vitt.

Stjärt;             Gult och rött hackel eller hårfibrer.

Kropp;            Orange chenille.

Ribbing;          Flat något bredare silvertinsel.

Vinge;             Vit hårvinge med starka inslag av rött och gult.         

Hackel;           Blandat rött och gult herl, som fästes under kroken, like en våtfluga. Man kan

                        också helt undvara hacklet (se bilden).  

Huvud;            Lackas efter behov klarlack. 

Vem bryr sig?

Råneå. Igelkottar och annat löjligt

Kan det verkligen vara så att djur som igelkottar, uttrar och många andra organismer är banaliteter i samhället? Knappt ens värda att ta upp till diskussion. När det gäller igelkottar så vet vi att de bland annat bor i rishögar, som typ majbrasor. Varningar har gått ut i media, tänd inte brasorna innan de är genomsökta. För några år sedan byggde grannen och jag ett igelkottsbo, vilket tydligen blev lyckat eftersom fem igelkottar kröp ur boningen i början på maj 2016.

Vi vet också att trafiken tar många igelkottar. Där har ett nytt dödligt hinder bildats, eftersom man numera gör alldeles för höga trottoarkanter, framför allt i samhällen och städer. De kan helt enkelt inte komma över utan blir kvar på gatan. I Råneå har jag sett fenomenet ett flertal gånger. Tyvärr tror jag inte att speciellt många majbrasor kommer att undersökas innan tändning.

När det gäller uttern så har stammarna lite runt om i landet stabiliserats och till och med ökat något i antal, likaså i Råneälven. Vi har uttrar som lever och fiskar mitt i byn. För några år sedan hittade kompisen och jag en ”minkfälla” som hade placerats utanför ingångshålet till ett av uttergryten i samhället. Till formen var fällan en typen minkfälla men mycket större, där ingångshålet till fällan var hela 13-x13 cm, laddad med surfisk.

När jag för några år sedan påbörjade min diskussion om att sätta upp varningsskyltar för utter i Råneå, fick jag om inte motstånd från myndigheterna, så hur som helst ifrågasättande. När jag hade pratat med allt vad vägverk och andra myndigheter anbelangar under en tvåårsperiod, gav jag upp, ringde en fabrikör av trafikskyltar och satte upp den på eget bevåg, utan myndighetslov. Den sitter fortfarande kvar och jag tror att folket i byn gillar den. Den ger inte bara ett varningstecken, utan också en trevlig turistisk information om att i älven finns den sällsynta uttern. Under min tid i Råneå har några uttrar också blivit ihjälkörda på broarna i samhället.

Kontentan av ovan skrivna kan uttryckas med en sak. Vem bryr sig om uttrar eller igelkottar?! Det måste finnas viktigare saker att rodda här i livet.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar