Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Årets flugfiskebild.

Råneå.

Peter OhlssonÅrets flugfiskebild är tagen av Peter Ohlsson i Luleå. Så här berättar han om bilden…

-Årets flugfiskebild är en tävling som hålls på landets största flugfiskeforum, Edgeflyfishing, som har över
8000 aktiva medlemmar.
Bilden är tagen i en av våra små norrländska lax- och havsöringsförande älvar. Platsen var vi fiskade
i halvskymningen är otroligt vacker och ligger under en strid fors där både stenar och strandlinje slipas under vårfloderna.
Jag och min kamrat satt i godan ro och drack vårt kaffe när ett par laxar äntrade poolen. Jag har faktiskt haft den här bildidéen i huvudet ett par år och nu såg jag möjligheten. Jag bad sonika kamraten att gå ut och dra på en fisk och på andra kastet högg det! Hur ofta händer det vid laxfiske? Bildserien blev lyckad och det här var det bästa bilden. Jag valde att konvertera bilden till svart-vit då färgerna på orginalbilden var lite tråkiga och ljuset inte det allra bästa.

Jag försöker ofta att hitta lite oväntade bildvinklar och verkligen sätta något verkligt i fokus. På många bilder från fisketurer fotograferas fiskaren med ryggen mot kameran men om man vänder på det hela känns man mer delaktig som åskådare av bilden.

Bok och Bild

Råneå Bok och Bild.

Det var ett fantastiskt arrangemang BOK OCH BILD i Luleå på Kulturens hus 20-22 oktober. Lite av en kulturell smältdegel, med nytt och gammalt folk, med vänner och nya bekantskaper. Själv hade jag en föreläsning i Lilla salen om lördag. Jag har haft över 600 föreläsningar i Sverige och Norge och det är lika inspirerande varje gång. Spännande är att många gånger dyker det upp någon gammal god vän från förr.

Spänningsmoment finns det gott om. I Strängnäs brann diabildsprojektorn. Konstigt den gången var att jag fortsatte föreläsningen och hade alla diabilderna i rätt ordning i minnet. An annan gång stötte en åhörare till projektorn så att alla diabilderna for ut på golvet. Bråttom som det var satt jag in bilderna på måfå, i oordning med andra ord. Men ingen märkte något. Utanför Gävle körde jag vilse och i Västerås var vi 500 personer på gamla danshaket Rotundan, som inte finns längre.

Tack alla arrangörer för en fantastisk weekend.   gunnar@westrin.se

Bilden; Bokmässan i Göteborg 2008. 

Kommande krönika

Råneå Kommande krönika.

I min kommande krönika den 30/10 kommer att avhandla status för Råneälven och vad som har hänt under de senaste 40 åren.  Ingen direkt trevlig läsning men en påminnelse om att vattnet är grunden för allt levande och att vi måste börja ta mer hänsyn till vattenkvaliteter, till organismer och framför allt för framtiden. Ingenting finns för evigt. Nu är det minsann dags att hjälpa naturen, inte tvärt om, den att naturen har hjälpt oss i tusentals år…

gunnar@westrin.se 

Bok och Bild 2017

Råneå Bok & Bild 2017

Tema: Världen berättar!

Världen börjar precis där vi står. Bok & Bild 2017 ger plats åt berättelser i bild och ord från det fjärran och det nära. Låt världen berätta i Bok & Bilds tolfte upplaga som går av stapeln den 20 till 22 oktober, Kulturens hus i Luleå.

För min egen del avhåller jag min föreläsning ”Mitt liv som flugfiskare”, lördagen den 21 oktober klockan 16.00-17.00, detta i Lilla salen…Föreläsningen är en tidsresa från hemmaskogarnas Jämtland till Lappland i norr, en resa som tarvade resor runt klotet, för att till slut hamna i Råneå vid Råneälvens strand. I den djupare bemärkelsen handlar det inte bara om flugfiske utan om livet i sig självt.

Gunnar Westrin gunnar@westrin.se     

Pistolmannen

En revolver för trygghet.

Det kanske verkar en aning dumdristigt att skriva något om pistoler i den här hemska skjutjärnstiden. Men jag skulle vilja berätta lite om hur det var i Alaska mellan åren 1976 till och med 1981, då jag gästade delstaten under tre tillfällen, med sammanlagt 22 veckor.

På den tiden flög vi oftast från Amsterdam och norrut efter norska kusten, över den geografiska Nordpolen och in över de norra delarna av Alaska, innan vi landade i staden Anchorage. Efter landningen blev vi tillsagada att gå ner till centrum och köpa oss någon form av skjutjärn, vilket skulle vara ett skydd mot alltför nyfikna och möjligtvis aggressiva björnar.

Vi hittade en kiosk där de sålde allt från ärtbössor till kulsprutor. En Colt 45 Magnum införskaffades och några lådor med ammunition. Inga konstigheter alls. Turligt nog behövde vi aldrig använda den.

Den andra resan företogs under sommaren 1980, varför vi genast uppsökte samma kiosk igen. Inga problem, en ny Colt köptes och några lådor med ammunition. Även den gången behövde vi aldrig skjuta, trots att björnar var inne bland tälten och rotade. Däremot var det dramatiskt när vi anlände till hotellet efter flygresan. På natten hade en eskimåtjej skjutit ihjäl en kille i rummet bredvid vårt.

Samma afton begav vi oss ut i staden för att insupa lite lokala traditioner. När vi passerade det då traditionella vattenhålet Scandinavian Bar, ramlade två totalt överberusade killar ut på gatan. Den ene bar en Colt i bältet och den andre en enorm kniv. När de kikade illavarslande på oss, stelnade blodet.

När vi anlände till Alaska den tredje gången, det vill säga sommaren 1981, hade något hänt. Vi stegade som vanligt ner till kiosken i Anchorage Down Town för inköp av en ny Colt 45. Men då blev det stopp på direkten. Killen i kiosken lade fram ett papper, en ansökan om licens för skjutvapnet. Jag skrev ner alla nödvändigheterna och gav papperet till killen. Döm om min förvåning när han lade fram pistolen på disken och två lådor med skott. Då sade killen i gluggen;

-Vi har försökt staga upp skjutjärnsproblematiken i den här stan. Det är för mycket mord, där av licensansökan. Om du inte får licensen godkänd står det längst ner på papperet att då ska du komma hit med pistolen. Ridå!!! Den sommaren var vi tvungna att skjuta mot en björn som var aggressiv. Men det är en helt annan historia.                                               gunnar@westrin.se

Månadens fluga

Höstens vassaste fluga.

Juni månads fluga här i NSD var den oförliknelige myrimitationen SL-Stekel. En gång i tiden kreerad av min forne fjällfiskekompis Sveneric Loodh från Hassela i Hälsingland. Tyvärr finns han inte med oss längre, men finns alltid med på mina fjällturer. Efter ett mer eller mindre misslyckat höstfiske efter harr, satte vi oss ner vid flugbindarbordet för en fortsättning. Nu gällde det att få till något som skulle kunna fungera om hösten.

Höstfisket kan vara helt annorlunda mot sommarfisket, med spetsiga vindar och kallare vatten. Vi vet att allehanda myrimitationer kan vara godis, framför allt för harren, men även öringen kan attraheras. Jag har till och med haft fantastiska rödingfisken på en myrimitation.

Motiveringen kan vara som följer; Under en av mina många fiskafängen efter jokkarna i Tornedalen, blev det höst även den gången. Den första stormen hade bedarrat och vattnet i jokken var relativt högt. Det var då jag märkte att harrarna vakade ganska ordentligt, även om där inte fanns några flygande insekter. Efter en kortare studie visade det sig att massor av myror hade blåst ut på vattnet och drunknat. Halvt flytande, halvt sjunkande var de attraktiva för harrarna. Det var under de premisserna Sveneric och jag band upp en SL-Stekel med kopparskalle. Helt enkelt en myrimitation med förtyngning, den gången med en kopparskalle.

Man kan till och med binda in lite koppartråd på kroken innan kroppen binds in. Sedan dess är den här flugan min absoluta favorit om höstarna, framför allt gällande harrfisket.

Fisketekniken är lite annorlunda mot sommarvarianten av SL-Stekel, eftersom fridriften är viktig. Man bör alltså inte ta hem den som en streamer. Den ska med rätta flyta med strömmen som en död myra, även om flugan hamnar några centimeter under vattenytan.

SL-stekel med kopparskalle.

Upphovsmän; Sveneric Loodh/Gunnar Westrin.

Imitation;      Myra eller annan stekel. 

Krok;            Krok i storlekarna 12-18.

Bindtråd;      Svaret bindsilke.

Kropp;          Börja med att trä på kopparskallen. Kroppen består alltid av tre delar för en insekt, bakkroppen, mellankroppen och framkroppen (huvudet). Hela kroppen skall bindas in med svart material, exempelvis Fly-Rite #2 Black. Det går naturligtvis bra att även dubba kroppen eller helt enkelt använda sig av svart tråd. Vill man förtynga mer kan man binda in lite koppartråd innan kroppen binds in.                  

Hackel;         Midjehacklet kan vara brunt, svart eller rött.  

Huvud;          Lämpligt stor kopparskalle.   

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar