Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

Johnell Smith - en stofil i svensk basket

Den moderna basketen bygger mycket på trepoängare. Skottets betydelse och användandet av det tycks öka för varje år som går.

Och så har det sett ut i ett antal säsonger nu.

Helst ska alla spelare på planen kunna dra i skott från trepoängaren. Men framför allt så måste nästan dina guarder vara fantastiska skyttar för att ditt lag ska nå framgång.

Men mitt i allt detta hittar vi Norrköping Dolpins amerikan Johnell Smith. En guard som på fullaste allvar har skjutit sex trepoängare - på hela säsongen.

Under kvällens brottartunga bortaseger mot Södertälje Kings satte han sin allra första under 2016/2017. I slutet av mars.

Läs och begrunda: Johnell Smith är 188 centimeter lång, väger 85 kilo och är inte direkt någon Russell Westbrook-atlet. Och dessutom så skjuter han inte trepoängare heller.

Han är en bakåtsträvande gammal stofil i en sport som konstant utvecklas. Det känns otänkbart att en sådan spelare ska kunna ha ett existensberättigande i dagens basket.

Men visst fasen har han det.

Studera arabiska i tio år. Res sedan till Egypten. Hör dig för med lokalbefolkningen om var världens äldsta pyramid finns. Orientera dig med hjälp av en uråldrig karta med tillhörande kompass i timmar, dagar och veckor tills du hittar den.

Där någonstans. Under 300 ton sand på en nästan söndersmulad stenvägg går det att, om du kisar riktigt ordentligt, att tyda hieroglyfer. Det är bilder föreställandes Johnell Smith med budskapet att "trepoängare inte är så jäkla viktigt".

Ungefär så omodernt är det.

Trots detta så var Smith, i den ovan nämnda segern mot Södertälje, bäst på planen. 17 poäng, åtta returer, tre steals och en helgjuten insats som genomsyrades av smarta beslut.

Hur gör han? Hur får den här 36-årige mannen sitt spel att funka även 2017?

Jag tror att jag har en aning.

1. Han har ett fantastiskt skott från halvdistans. Det spelar ingen roll om han skjuter från dribbling eller curl-cuttar runt en screen tar och tar skott direkt. Johnell Smith måste vara en av seriens absoluta bästa skyttar från midrange-avstånd.

2. Hans förmåga att läsa spelet är något över det vanliga. Smith ser om försvararen är ett steg för sen in i en situation, noterar vilket av motståndarens ben som står längst fram i en mot en-situationer och vet exakt hur han ska röra sig utan boll. Det gör att han konstant tar sunda beslut offensivt - och är en ganska underskattad passningsspelare.

3. Johnell Smith är en av ligans bästa försvarsspelare. Han har aktiva händer och ligger som en igel på bollföraren. Defensivspecialister av hans kaliber älskas av tränare och har en roll i de flesta lagen.

En kombination av hans storhet som beslutsfattare och respekterade halvdistansskott gör att försvararen inte kan/hinner backa av honom. Annars känns det ganska solklart att kliva bort en halvmeter från en snubbe som skjuter sex treor per säsong.

Men det går inte. För då straffar han dig - på ett eller annat sätt.

Johnell Smith, 36, är långt ifrån sin prime. Hans offenisv har varit väldigt mycket mer fruktad genom åren.

Men det är imponerande att se hur smart han är. Och att han, mot alla odds, får sitt spel att funka även 2017.

//Wiik

Förslag: Alla ligaklubbar borde ha juniorlag

Det finns en rad olika krav för att en förening ska få delta i någon av det svenska basketbollförbundets förbundsserier. 

Eller tävlingsbestämmelser om ni så vill.

Det finns regler om hur matcharrangemangen ska se ut, att statistikförarna måste vara utbildade, att golvet i hallen ska vara gjort av trä och så vidare.

Dessa finns förstås till för att ge någon form av kvalitetssäkran. Man vill att föreningarna ska hålla en viss nivå för att överhuvudtaget få spela i Sveriges högsta divisioner.

Det är bra och nödvändigt att det här existerar. Men det är ett specifikt krav på ligaföreningar som jag skulle vilja se instiftas framöver.

Nämligen att alla har en fungerande juniorverksamhet.

Det är få spelare under 20 år som får regelbunden speltid i basketligan herr. Många klubbar utgörs till stor del (vilket inte alltid behöver vara negativt) av utländska förmågor. Och dessutom är det många som har svårt att producera ligaspelare ur de egna leden.

Om ett ligalag är skadedrabbat och i behov av fler spelare på träning och match under säsong - kalla in juniorer.

Om en junior gör succé i (låt oss kalla det för J20-laget) - testa honom på liganivå.

Jag tror inte bara att det här är smart ur ett sportsligt perspektiv - men också, givetvis över en längre tid, ur ett ekonomiskt. Att driva en sådan verksamhet kostar en slant men juniorernas spelarlöner är inte mer än fikapengar.

Att långsiktigt bygga upp en stabil ungdomsverksamhet i basketligaföreningarna och sedan kunna slussa upp dem i A-laget vinner alla på.

Och jag vet att det finns lag i ligan som redan har börjat med det här. Exempelvis BC Luleå som för första gången någonsin nu har ett juniorlag som tränar kontiuerligt tillsammans under ledning av Håkan Larsson, spelar i division II och deltar i SM.

Tänk om alla klubbar i basketligan herr hade juniorlag. Och tänk er sedan att dessa skulle kunna möta varandra i en egen serie på samma sätt som i hockeyns SHL.

En form av basketligan herr light.

Jag tror att bara det här kravet i sig skulle var en ENORM kvalitetssäkran. Det skulle höja standarden på hela serien. Inte minst organisatoriskt.

Visst, det känns inte som mer än en utopi och ett drömscenario just nu. Det skulle definitivt krävas en hel del pengar att bekosta en sådan satsning med allt vad det innebär. Som klubbarnas ekonomier ser ut i dagsläget är det inte många som skulle mäkta med det.

Och som systemet för ungdomar fungerar 2017 skulle det kanske också krocka med våra riksbasketgymnasium.

Det här är inte hela lösningen. Det kan faktiskt vara nödvändigt med konkreta bestämmelser kring att talanger ska få ett visst antal spelminuter per match utöver detta.

Men så småningom hoppas jag ändå att något liknande kan bli verklighet. Vad har vi att förlora?

Jag tror att det hade varit fantastiskt för svensk basket. Men än så länge är det bara en dröm.

//Wiik

Den tunga trion

Precis som väntat hade Luleå Basket lekstuga mot Norrköping i den första SM-kvartsfinalen och vann med dryga 40 pinnar.

Och jag ställer mig fortfarande frågan hur den regerande mästaren lyckades förlora en match i grundserien mot detta motstånd - även om jag vet att Norrköpings tränare Jesper Sundberg har tappat några bra spelare under resans gång.

 

Nåväl, det tog Luleå Basket bara några få minuter att avgöra den här matchen och precis som vanligt var det lagets starka forwardsbesättning som levererade. Luleå hade lekstuga på alla möjliga sätt i tresekundersområdet och vann returtagningen med förkrossande 58-24.

 

Anna Barthold, 15 returer, Allis Nyström 14 returer och Jelena Antic, 12 returer, var Luleås ledande trio där den sistnämnde återigen levererade en trippel-dubbel med även 16 poäng, 12 assist och var planens gigant.

//Lindvall 

Hansson om den ostoppbara vänsterhooken

Återigen är det en ny vecka (VEM HADE TROTT?). Det innebär i sedvanlig ordning en ny intervju i bloggens serie.

Den här gången landar vi i Östersund och närmare besämt Jämtland Basket. Jag har valt att besvära den 22-årige guarden Gustav Hansson som just nu gör sin hittills bästa säsong i basketligan herr. Han snittar sju poäng, två returer och två assist på nästan 19 spelminuter per match.

I den här texten berättar Hansson om två lagkamrater han inte kan skilja på, relationen till Torbjörn Gehrke och hans ovanliga go-to move.

Jag har blivit ombedd att fråga dig om syltburken. Vad kan du säga om det?
"Jag tror att ni har skrivit något inlägg om det. Det var väl förra året innan match som den historien kom fram. Jag vet inte riktigt vad jag vågar säga om det. Men det ni har hört är sant", säger Gustav Hansson.

Funkade det? Blev ni inspirerade?
"Njaaae. Jag vet inte. Det var lite annorlunda kan man säga. Jag tror att vi förlorade matchen men det var en chock i alla fall".

Du har haft Torbjörn Gehrke som coach i fem år nu. Hur är er relation?
"Det stämmer. Två år i Alvik och nu är det mitt tredje i Jämtland. Vi känner varandra ganska bra och vet vad man kan förvänta sig av varandra. Personligen och på planen. Jag vet att jag kan ringa honom om det skulle vara någonting och så ställer han upp. Vi har inte jättemycket sån kontakt men man vet att personen finns där. Även om det mesta är i hallen och är basketrelaterat".

Det finns en ömsesidig tillit?
"Jo, precis. Jag litar på honom och jag vet att han vill mitt bästa. Det finns förtroende där".

Jämtland Basket har ökat i publik ganska rejält från i fjol. Från 663 personer till 1176. Vad tror du att det beror på?
"Det är kul. Det är nog tack vare hallen och sättet som vi spelar på. Vi springer mycket och det är kul för publiken att se. Sen har det gått bättre för oss i år också".

Det finns väl en ganska trogen skara i Jämtland som håller igång? En klack typ?
"Ja, det är några som brukar köra igång under matcherna. Det blir ett jävla liv då. Det är riktigt kul att spela när det är så och hela hallen följer. Det blir en helt annan energi i hallen och det smittar av sig på oss spelare".

Din egen säsong då. Du gör kanske din bästa i basketligan hittills?
"Jag tycker också att det är min bästa i ligan. Jag har börjat ta för mig mer offensivt, vågar mer och skotten sitter. Det känns bättre och bättre att spela ju längre tiden går. Man vågar göra mer saker och jag känner förtroendet från Gehrke också".

Varför tror du att det lossnat just den här säsongen?
"Kanske att man känner sig mer redo. Jag har tränat på hårt men jag vet inte varför det kommer exakt just nu. Kanske att man vågar göra det där som jag gjort på ungdomsnivå. Jag har vetat att jag kunnat göra det - men det gäller att göra det på liganivå också".

Du skjuter dessutom 53 procent från trean den här säsongen.
"Jag har inte så många försök per match men skotten jag skjuter går i. Det känns bra och det är kul också. Jag har tränat mycket på mitt skott och hade en ganska dålig säsong trepoängsmässigt förra året. Jag tror att jag sköt runt 20 procent eller något. Nu har jag tränat mycket på treor från studs eftersom det är mycket i pick and roll-situationer som man får lägen. Det känns bra att det lönar av sig och går åt rätt håll".

Stämmer det att du är dubbelhänt?
"Faktiskt. Jag skjuter med höger hand och skriver med vänster. När jag var liten och började lira basket i Täby så märkte jag hur alla började träna skott med höger hand. Då trodde jag, även fast jag var vänsterhänt, att det var den handen man skulle skjuta med. Jag härmade liksom alla andra och sen blev det bara att jag sköt med höger".

53 procent från trean vittnar om att det funkat ganska bra.
"Jo, det har gått bra nu i alla fall (skratt)".

Det sägs att din go-to move är en vänsterhandshook "orimligt långt från korgen". Vad kan du säga om det?
"Jag har haft många sådana genom åren. Mina första poäng i ligan var en vänsterhook också. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att man varit tvungen att kunna skjuta över långa spelare. Det är nästan en drivande skyhook i plankan som jag fått i några gånger".

En ganska ovanlig go-to move.
"Jo, det är det. Speciellt som guard. Mario Pesut som lirade i Jämtland mitt första år kanske hade lite sådana grejer också. Fast min är ju med vänster hand också".

En helt annan grej som jag funderat på. Ser ni någon skillnade på Oliver Gehrke och Mike Bruesewitz längre?
"Nej, faktiskt inte. Jag gör inte det ibland. Det kan vara på träningar och så tänker man 'jaha, där står Oliver'. Sen vänder han sig om så är det Mike. Frisyren och längden är ganska lika. Helt seriöst så ser man inte alltid skillnad på dem och de gillar inte att man inte gör det. Men med den frisyren så får de fan ta det".

Han fortsätter:

"Jag tror att båda var inne på planen samtidigt under en match. Så var det en av dem som blockade ett skott - men den andra fick blocken i statistiken. Så det är inte bara du och jag som tycker det här.  De ser likadana ut".

Finns det något som basket-Sverige inte känner till om dig? Någon dold talang eller liknande?
"Jag kan säga att jag är den bäste fotbollsspelaren i vårt lag innan träningarna. Jag spöar Antons (Kobylak-Berglund) innan varje träning. Det kan du få skriva. Det är jag och Niklas (Larsson) som har show".

Kör ni fotboll innan varje träning alltså?
"Nja. Inte varje men ganska ofta. Då är det importerna och Anton och Samme mot mig, Niklas och de yngre svenskarna. Så vi får spöa dem lite grann".

//Wiik

BC Luleås största seger - hittills

Det svänger snabbt i herrligan - inte minst för BC Luleå som utan att spela tog hem säsongens största seger hittills i kväll. När Norrköping, efter en mycket imponerande insats, körde över Södertälje på bortaplan innebar det i att BC Luleå nu har tagit över taktpinnen igen i jakten på seriesegern. Allt som behövs är segrar i de två sista hemmamatcherna i grundserien mot Jämtland och Malbas.

Då är det klart och vore guld värt för BC som inte torskat en enda match i Luleå energi arena den här säsongen.

Nåväl, skulle man gå på dagsform är Norrköping Dolphins just i dag Sveriges mest formstarka lag och förlorar BC en av sina återstående matcher lär Adan Chuks lag landa etta i tabellen.

Mot Södertälje såg laget högst välmående ut med bra balans i allt man företog sig. Norrköping har också fått en pånyttfödd spelfördelare i veteranen Johnell Smith som lirade säsongens bästa basket och ledde sitt lag med ett enormt lugn.
//Lindvall

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Umeå
Yrke: Frilansjournalist (snälla anställ mig) 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och min spinnmaskin till katt: Holger
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter

Bloggar