Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

Han är en "killer"

Bloggen har nog vänt ut och in, analyserat, hyllat och ibland sågat varenda spelare i BC Luleå den här säsongen men det är faktiskt en som vi skrivit alldeles för lite om. I alla fall sett till prestation och leverans.

Det handlar om Brandon Rozzell som jag här och nu utser till ligans bäste i spelare - i tuff konkurrens med Toni Bizaca och någon till.
För det är bara att konstatera: Karln är en jäkla killer. En matchvinnare som inte setts på hur många år som helst i BC Luleå.

I det tredje semimötet mot Uppsala fick inte BC igång ett litet tillstymmelse till offensivt flyt och ska sanningen fram stack inte den 27-årige amerikanske guarden ut speciellt mycket bland alla andra.
I 35 minuter, vill säga.

Sedan gjorde Rozzell det han är värvad för: Att vinna matcher åt sitt lag.
Under de sista fem minuterna - när BC faktiskt var ganska illa ute - tog Rozzell laget på sina axlar, sköt i tio matchavgörande poäng mot ett tappert och vilt kämpande Uppsala.

Därmed har BC Luleå tagit tre raka arbetssegrar, egentligen utan att få något flyt i offensiven, och nu ska det till ett mirakel om finalplatsen ska landa i Uppland och inte i Norrbotten.
//Lindvall

Vi kommer aldrig sluta att gnälla

Det finns massor av olika typer av idrottare. Men framför allt så finns det en uppsjö av olika människor och personligheter bakom dem.

Och alla har dessutom sin alldeles egna inställning till medier.

Jag har valt att koka ned det till tre typer:

1. De som väljer att använda journalister till sin fördel. Personer, förlåt legendarer, som Jens Tillman, Torbjörn Gehrke eller Dennis Aulander.

2. De som inte bryr sig.

3. De som direkt ogillar medierepresentanter.

I dag hade jag tänkt fokusera på den sistnämnda kategorin. Människor som ofta känner att de blivit brända av journalister, slutar bjuda på sig själva och ibland är direkt otrevlig på grund av detta.

Först och främst vill jag säga så här: Jag förstår er. Det är inte roligt att bli offentligt sågad i TV, tidning, radio eller på webben.

För allmän beskådan till råga på allt.

Men jag tror till stor del att ilskan som uppstår av detta bottnar i okunskap. Det är inte självklart att varenda kotte känner till det journalistiska uppdraget. Det gjorde knappt jag heller innan jag utbildade mig till skribent.

Många lever i villfarelsen om att sportjournalister ska hjälpa klubbar och idrotter. Att medias roll är att hitta det positiva i allt och förmedla en bild som drar mer folk till matcherna.

Eftersom en del av det verkliga journalistiska uppdraget är folkbildning ska jag nu upplysa er om hur det egentligen ligger till:
Media ska kritiskt granska makthavare, ge den lilla människan en röst mot etablissemanget, visa på orättvisor i samhället och kort sagt informera. I stora drag.

Sportjournalistiken skiljer sig från vanlig allmän nyhetsrapportering men jobbar förstås också utifrån dessa ledstjärnor.
Ingenstans i arbetsbeskrivningen står det något om att hylla idrottare och deras föreningar villkorslöst. Ingenstans står det att alt ska vara positivt vinklat

Och det är för ALLAS bästa.

En av många idrottare som tycker att medierapporteringen inom idrott i allmänhet och hockey i synnerhet är för negativ är hockeyprofilen Per Ledin. Så här skrev han på Twitter häromdagen - och det är ett ämne han ofta återkommer till:

Ja, vad tror ni? Skulle det öka intresset för hockey eller förslagsvis basket om ALLT som skrevs var positivt?

Nej, nej, och åter nej.

Det kanske skulle vara bekvämt för alla spelare och ledare inom klubbarna. Men det sänker trovärdigheten ordentligt, blir konstlat och kontraproduktivt.

Visst kan det finnas en poäng i att alltid hitta något positivt - oavsett hur mörk ens tillvaro är eller hur dålig match man just gjorde. Men en överdriven optimism blir bara ett sätt att blunda för problemen. En usel insats är en usel insats. Och en fantastisk sista sekunden-seger är precis vad det är.

Inget mer. Inget mindre.

En genomgående positiv bevakning av idrott är inte oberoende som den ska vara. Det är också min fasta övertygelse att fansens intresse till och med skulle sjunka om det vore så.

Det kan inte vara sång, dans, guld och gröna skogar för en idrottsklubb alltid. Snarare tvärtom. För de allra flesta föreningarna är det en enda lång kamp för att inte gå back ekonomiskt varje år.

Supportrarna är inte dumma. De skulle se rakt igenom en överdrivet positiv medierapportering som om det vore en röntgen.

För att det inte känns äkta. Och är det någonting som fans vill ha så är det väl äkthet?

Vi på NSD:s basketblogg kommer alltid att bära kritikens glasögon när vi bevakar. Vi kommer aldrig sluta att gnälla. Inte för att vi hatar hatar basket. Inte för att vi ogillar särskilda personer inom rörelsen. Och inte heller för att vi njuter av att såga folk.

Utan för allas bästa.

//Wiik

Avslöjar: Uppsala nära meriterad guard

Många tror att den här bloggen framför allt handlar om basketen i Luleå och Norrbotten.

Det är fel.

Vi har nyligen bytt fokus totalt och skriver från och med ett par dagar tillbaka endast om Uppsala Baskets herrar.

Och för att bevisa det har jag ännu ett avslöjande att bjussa på. Nämligen att Uppsala är nära att kontraktera en gammal bekant i form av den meriterade guarden Rhys Carter.

Enligt uppgifter till mig är värvningen "väldigt nära" att bli klar. Det skulle innebära att Carter återvänder till klubben han spelade för 2011-2013.

Guarden, som har både svenskt och australiensiskt pass, har tidigare representerat både Gothia och EcoÖrebro i basketligan herr. Men hans största meriter är från Australiens högstaliga NBL där han vunnit två mästerskapstitlar.

Allra senast kommer 33-åringen från Plymouth Raiders i brittiska BBL. Där spelade han 28 minuter per match och snittade tio poäng, fem assist, tre returer och två steals.

Om Rhys Carter väljer att spela med Uppsala Basket pekar också mycket att veteranguarden Rickard Eriksson väljer att förlänga sitt kontrakt med klubben.

Med både Carter och Eriksson i truppen skulle Uppsala få massor av rutin, ledarskap och framför allt kompetenta basketspelare.

Om man sen även adderar Mannos Nakos, som också ska vara öppen för en återkomst, börjar det faktiskt att se riktigt ljust ut för Uppsala Basket.

//Wiik

Uppsalas utsatte läge

Herrarnas liga kommande säsong känns mer rumphuggen än någonsin med bara åtta lag och en sinande skara av guldpretendenter.

Under sommaren har några saker varit extra intressanta att följa; BC Luleås jakt på att behålla sin guldtrupp. Södertäljes nybygge, under tränaren Ludwig Degernäs, som skulle vara lite av en omstart men ser minst lika vasst ut som de senaste fyra-fem åren. Jämtlands fortsatta jakt på svensktoppen är också ett fräscht inslag.

Men det som sticker ut mest i min bok är Uppsalas nya utseende som de senaste åren varit en bländande blandning av landslagsspelare men där den ekonomiska verkligheten kommit ikapp klubben på ett häpnadsväckande sätt.
I dagsläget finns två spelare under kontrakt: Axel Nordström samt unge Anes Zekovic. Och då är vi ändå inne i slutet av augusti.
Tunga spelarnamn har lämnat i en strid ström, alla rapporter säger att kassan är tom och spelbudgeten kraftigt reducerad.
Det är svårt att se var anrika Uppsala är på väg, hur planen ser ut, och tränaren Kevin Gaines utmaning att få ihop ett slagkraftigt lag är till synes monumental.

Varför en av Sveriges största basketfästen hamnat i den här situationen har jag ingen aning om men att massor av felbeslut tagits på vägen är självklart. Vilka dessa är kan bara de som leder klubben svara på.

Ett mardrömscenario skulle förstås vara att Uppsala inte lyckas samla ihop en trupp som är tillräcklig stark samtidigt som den ekonomiska krisen inte lyckas lösas. Då kan vi stå där med sju klubbar i landets högsta serie till hösten.
Det vore en katastrof om något.


//Lindvall

Två små tips

I och med värvningen av Alviks guard och framtidslöfte Daniel Hansson, 20, har BC Luleå en plats kvar att fylla innan truppen är full för kommande säsong.

Det naturliga hade förstås varit att Gammelstadsfostrade Jonathan Larsson kört vidare efter alldeles utmärkt ligasäsong. Men hela den affären verkar dra ut på tiden och känslan just nu är att mästarklubben måste plocka in en annan spelare.
Frågan är vem?
Här finns det två vägar att gå: 
1) Den troliga varianten lär vara att håva in en ung talang . Till exempel U20-landslagets forward Nils Johansson som den senaste säsongen spelade i superettan och AIK.
2) Hitta en veteran som vill avsluta karriären i vinnande miljö och tävla om ett SM-guld. Ett namn som dyker upp är guarden Rickard Eriksson, 35, som den senaste säsongen hade en back up-roll i Uppsala.
Två tips i all välmening.
//Lindvall

Avslöjar: Publikfavoriten kan återvända

För ungefär ett år sedan tog han beslutet att lämna Uppsala Basket.

Guarden Mannos Nakos, som kanske hade sin bästa ligasäsong någonsin i ryggen, gick från Uppsala till att skriva på för hårdsatsande superettanklubben Djurgården.

Nakos fick en stor roll i Djurgården och var en av lagets bästa spelare när han snittade tolv poäng, fem assist och en steal per match.

Men enligt uppgifter till mig kan 29-åringen nu vara på väg till klubben där han slog igenom. Mannos Nakos deltar på träningar med Uppsala Basket och att återvända till ligalaget är ett alternativ som han överväger.

Vad skulle det betyda för Uppsala Basket? Massor, så klart.

Nakos är en publikfavorit, duktig skytt och ettrig försvarsspelare som lirar med mycket hjärta. Uppsala hade problem med att locka folk till hallen under den gångna säsongen och en värvning av honom skulle garanterat bidra till fler personer på läktarna.

Som sagt: Den här killen lirar med hjärta, känslorna på utsidan och är inte rädd för att säga vad han tycker. Sånt älskar fansen.

Nåväl. Ingenting är klart. Men jag skulle inte bli superförvånad om vi får se Mannos Nakos göra återkomst i Uppsala Basket till hösten.

//Wiik

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Luleå 
Yrke: Projektledare och frilansjournalist 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och mina sjuka katter
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter

Bloggar