Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

Han är en "killer"

Bloggen har nog vänt ut och in, analyserat, hyllat och ibland sågat varenda spelare i BC Luleå den här säsongen men det är faktiskt en som vi skrivit alldeles för lite om. I alla fall sett till prestation och leverans.

Det handlar om Brandon Rozzell som jag här och nu utser till ligans bäste i spelare - i tuff konkurrens med Toni Bizaca och någon till.
För det är bara att konstatera: Karln är en jäkla killer. En matchvinnare som inte setts på hur många år som helst i BC Luleå.

I det tredje semimötet mot Uppsala fick inte BC igång ett litet tillstymmelse till offensivt flyt och ska sanningen fram stack inte den 27-årige amerikanske guarden ut speciellt mycket bland alla andra.
I 35 minuter, vill säga.

Sedan gjorde Rozzell det han är värvad för: Att vinna matcher åt sitt lag.
Under de sista fem minuterna - när BC faktiskt var ganska illa ute - tog Rozzell laget på sina axlar, sköt i tio matchavgörande poäng mot ett tappert och vilt kämpande Uppsala.

Därmed har BC Luleå tagit tre raka arbetssegrar, egentligen utan att få något flyt i offensiven, och nu ska det till ett mirakel om finalplatsen ska landa i Uppland och inte i Norrbotten.
//Lindvall

Svensk anmäld till NBA-draften

22 juli kommer den årliga NBA-draften att arrangeras ännu en gång.

En magisk tillställning där några av världens största talanger samlas - och livslånga drömmar uppfylls.

Som ni vet är vi inte direkt bortskämda med svenskar som blivit draftade till NBA. Men i sommar kan alltså ytterligare en lirare från Sverige skriva in sig i historieböckerna.

Nämligen Simon Birgander från Helsingborg.

"Det känns roligt och spännande. Det har alltid varit en dröm så vi får se vad som händer", säger Simon Birgander till NSD:s basketblogg.

Har några NBA-klubbar visat intresse? Ska du på någon workout?
"Mina agenter sköter allt det där. Jag har ingen aning ännu".

Den 212 centimeter långe centern Simon Birgander, född 1997, är en så kallad "early entry" till årets NBA-draft.

Han har de senaste säsongerna spelat för det spanska LEB Gold-laget Clavijo. Där snittar Birgander just nu fyra poäng och fyra returer för sitt lag.

Här kan ni läsa en längre intervju med den svenske talangen.

//Wiik

Därför har den norrbottniska björnen vaknat

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final hade precis Apples iPad lanserats.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final sportade Justin Bieber en klassisk pottfrilla och blev kallad "lillebror" av Selena Gomez.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final gick Denzel Andersson, Joel Svensson och Andreas von Uthmann i sjunde klass på högstadiet.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final hade Max Wiik nästan ambitioner om att spela högre upp än division II.

Ja, okej. Ni fattar vad jag far efter. 2010 var året klubben senast tog sig så här långt i basketligan herr.

Den har legat i ide under sju år. Men nu har den norrbottniska björnen vaknat igen. Och tillåt mig nu att bokstavera framgångsreceptet för er: K-O-N-T-I-N-U-I-T-E-T.

I samma stund som BC Luleå skrev ett treårskontrakt med Peter Öqvist sa man också indirekt att man var less på att förlora.

Lars Mosesson var less på att sitta och jämra på kontoret över kvartsfinalförluster. Eduardo Carrazana funderade på att lägga av efter den tunga säsongen ute i Arcushallen. Och publiken var på väg att överge klubben till förmån för blomstrande Luleå Basket.

Men Öqvist och BC Luleå ritade upp en treårsplan. Lite drygt 1000 dagar senare står vi här och klubben är tillbaka där den hör hemma - i svensk baskets finrum.

Man ville bygga upp en vinnarkultur. Man ville ha spelare från länet i rotationen. Och man ville att fansen skulle komma till hallen igen.

Klubben har steg för steg avancerat från kvartsfinal, semifinal och slutligen finalplats och serieseger. Adam Rönnqvist, Christopher Ryan (skadad förvisso) och Denzel Andersson (har bott i Luleå sedan ettan på gymnasiet) är hemvävda killar med nyckelroller i laget. BC Luleå har dessutom högst publiksnitt i serien med sina 1805 per match.

Ingen kommer ens i närheten av det.

Visst. Alla importspelare har bytts ut från den förra säsongen. Men det gör egentligen inte så mycket.

Peter Öqvist har en stomme av svenska spelare som skulle kunna utföra hans motion-anfall bakfulla, med förbundna ögon och en iller i kalsongerna.

Och det betyder ALLT för BC Luleå.

Klubben är tillbaka på sin rättmätiga plats i svensk basket. Det enda som återstår nu är att Peter Öqvist ska bli profet i sin egen hemstad.

Och det bästa av allt? Han har ytterligare tre år på sig.

//Wiik

En av Sveriges mest oskrivna stjärnor

I dag ska ni få läsa en intervju med en av svensk baskets mest oskrivna stjärnor.

Guard/forwarden Kalis Loyd, 28, har gjort ett namn för sig i den franska högstaligan de senaste säsongerna. Men hon har sällan fått de stora rubrikerna inom svensk basketmedia.

I en lång intervju med NSD:s basketblogg berättar hon om den mentala träningen som gjort henne starkare, att hon alltid äter choklad i halvtidspauser - och avslöjar att hon stannar i Frankrike även nästa säsong.

Tidigare intervjuer med svenska utlandsproffs hittar ni här.

JÄTTETALANGEN SOM FÅTT SITT GENOMBROTT - I SPANIEN.

ELIJAH CLARANCE: "JAG KAN BLI EN NBA ALL-STAR".

ELIAS DESPORT: "LATE BLOOMER ÄR DEFINITIONEN AV MITT LIV".

Du har missat nästan hela säsongen med franska Landes på grund av en skadad hälsena. Det måste vara skönt att vara tillbaka på basketplanen igen.
"Det är typ världens bästa känsla. Att börja skjuta, köra lite övningar och så vidare. Tidigare har man begränsat sig så pass mycket att man inte har kunnat njuta. Nu kan jag köra inte köra fullt ut fem mot fem-träningar men individuella pass kan jag köra i en timme ganska hårt. Det är kul att kunna svettas och känna sig trött efteråt".

Finns det någon tidsplan? När kan du börja gå för fullt igen?
"Normalt sett har jag min sista läkartid 5 maj. Så han ska 'cleara' mig och han var väldigt säker att jag skulle komma tillbaka efter sex månader. Hittills går det som det ska. Men det är inte så att jag tänker gå ut och köra fem mot fem direkt ändå".

Hur gick det till när du fick problem med hälsenan?
"Det var en försäsongsträning för några år sedan som jag fick lite ont i hälsenan. Jag tänkte inte så mycket på det men sen blev det bara mer och mer. Till slut gjorde det så pass ont att övriga livet funkade inte. Sen blev jag opererad, skrev kontrakt i Frankrike igen och då hände något i en match. De kunde inte konstatera vad det var så jag fick åka upp till en specialist i Umeå. Han fick titta på hälsenan och trodde att jag skulle göra en 100-procentig comeback".

Kalis Loyd fortsätter:

"Allt gick som det skulle, jag gjorde 100-procentig comeback och fick ett bra kontrakt i Frankrike igen. Jag hade en jättebra säsong, bra Eurocup-stats och sedan andra minuten i en match så gick hälsenan av. Det var verkligen en chock egentligen. För jag har inte varit i så bra form som jag var då sedan college. Det var en komplett chock att jag pajade hälsenan. Det var det sista jag trodde skulle hända".

Hur tufft har det varit för dig att sitta på sidan?
"Jag har varit skadad förut och det har gett mig styrka i den mentala delen. Förra året skaffade jag mig en mental tränare och jag tror det är därför som den här rehabiliteringen var lättare än de tidigare. Det har absolut gett mig en annan styrka i en annan del av mig. Samtidigt är det inte så roligt att inte alls kunna spela basket".

Vem är din mentala tränare?
"Det är en gammal spelare i Sverige. Han heter Jens Hofer och kommer från Malmö. Han coachar mental träning och har även hjälpt Elijah Clarance".

Och det har funkat bra för dig?
"Jag tror absolut inte att jag skulle vara här om det vore för honom. För jag var helt knäckt efter förra gången med hälsenan. Det tog ganska lång tid. Vi jobbade i fyra-fem månader på alla basics inom mental styrka. Acceptera saker du inte kan kontrollera, att fokusera på det bra istället för det dåliga - allt sånt. Det har hjälpt mig sjukt mycket. Denna gången har folk frågat mig om jag verkligen är ledsen. Absolut, jag är jätteledsen. Men samtidigt så behöver jag inte sitta och gråta. Jag kör på och försöker hitta andra grejer som gör mig glad. Man lär sig hantera det".

Vad har du hittat för andra grejer som gör dig glad?
"Jag har börjat plugga lite online, tagit min franska lite mer seriöst. Jag kan prata franska men inte på den perfekta nivån. Och sen bara göra det jag kan göra utanför basketen. Köra mycket bålträning och sådana saker. Det är många sådana saker istället för att sitta hemma och vara bitter".

Du kommer från en basketfamilj där pappa Otis Loyd bland annat var framgångsrik spelare och sedan varit tränare i många år. Hur har det varit?
"Det har inte varit det lättaste. Speciellt när man började satsa. Då var det inte jobbigt... Men tufft. Vi har nog haft en del argument på basketplanen jag och pappa. Nu när jag har lite perspektiv och tittar tillbaka på det så ser jag att pappa är en av de bästa coacherna jag haft. Det säger jag inte för att jag är 'bias' och han är min pappa. Han ser verkligen sådana små grejer och detaljer som ingen annan påpekat".

Hon fortsätter:

"Efteråt kan man absolut vara glad. Men under träningarna, även i dag, kan det vara lite att vi slår huvuden ihop. Jag tror att det är så eftersom båda är vinnarskallar. Vi vill så himla mycket. Efter att man tränat en hel sommar tillsammans så märker man verkligen att det har hjälpt".

Kalis Loyd, som är uppvuxen i Malmö, hade alltid drömt om collegespel i USA. Och efter att ha spelat i Danmark samt basketettan fick hon ett scholarship av Lamar University.

Där var hon inte 'clearad' för spel och missade därför hela första säsongen på grund av NCAA:s regler. Men när hon väl fick börja lira i USA - då gjorde hon stor succé.

Hon blev skolans all-time leader i poäng och var även den enda som tagit sig in på topp tio-litsan i poäng, returer, assist och steals någonsin.

"Mitt bästa minne är när vi spelade första rundan i NCCA tournament. Det var nog det coolaste. Man fattar inte hur stort March Madness är förrän man är där.  Det är typ varje collegespelares dröm att spela där", säger Loyd.

Hur skulle du sammanfatta dina collegeår?
"Det var något jag verkligen velat göra. Att inte spela första säsongen var väldigt jobbigt eftersom jag kom hela vägen dit för att spela basket. Men jag hade opererat knäet sommaren innan och fick istället jobba med rehabiliteringen noggrant i ett år. Sen hade jag mycket tid att plugga, få bra betyg och 'get in to the flow'. Sen spelade jag alla mina fyra år och hade en ganska bra collegekarriär".

Efter college inledde Kalis Loyd sin proffskarriär i Rumänien och laget BC Sepsi. Det blev en stor omställning att gå från proffsigheten på et stort amerikanskt college till proffsspel i ett relativt fattigt land.

"Det var jävligt tufft. Att gå från collegevärlden där träningskläderna tvättas, vattenflaskorna fylls åt en och man verkligen levt ett lyxliv till Rumänien där man fick göra allt själv. Det var tufft, ett ganska nedslitet land med långa, långa, långa bussresor. Även om jag inte behöver femstjärniga hotell så var det väldigt låg standard på hotellen. Till slut accepterar man situationen och gör det bästa av det".

Men det skulle bli bättre för Kalis Loyd. Efter sejouren i Rumänien skrev hon på för franska Tarbes. I dag, april 2017, har hon snart avslutat sin tredje raka säsong i Frankrike och hon har lyckats göra ett namn för sig i den slagkraftiga ligan.

För NSD:s basketblogg avslöjar hon dessutom att hon blir kvar i landet även över nästa säsong.

"Ja, det blir Frankrike nästa säsong också. Jag kan inte säga vilket lag det handlar om - men det är i norra Frankrike".

Till något heeeeeeeeeelt annat. Stämmer det att du alltid brukar äta choklad i halvtid av dina matcher?
"Ja, det gör jag. Mamma brukar skicka hit Marabou-choklad och jag brukar ha en eller två med mig i väskan under varje match".

Är det för att få snabb energi, eller?
"Jag tror det. Det är inte någon 'superstition' som gör att jag blir helt crazy om jag inte skulle äta choklad. Jag är väldigt glad i mat och blir hungrig under matcherna".

Hur länge har du gjort det?
"Länge, länge, länge. Jag brukade alltid skära upp frukt i halvlek förr i tiden. Men jag har stannat vid choklad för att det är enklast att ta med".

//Wiik

Kokpunkten är nådd

Eftersom er seniorbloggare dragit på sig en förkylning modell värre låg bloggandet nere under gårdagen men trots att formen fortfarande är tveksam kan jag inte motstå att författa några rader. Med en baskettemp som är nära kokpunkten i Luleå går det bara inte att luta sig tillbaka.

 

Vi kan börja med Luleå Baskets knappa förlust i Umeå i går. Före uppkast trodde jag att mästarlaget skulle få alla möjliga problem att stå emot ett uppumpat hemmalag och i min allmänt negativa värld såg jag en stortorsk komma.

Men så blev det inte. Barthold & Co var med och spelade hela vägen in i slutsekunderna och hade inte Jelena Antic kastat bollar över hela Västerbotten och hade bara spelarna samt tränarna kommit överens om en smartare foulpolicy de sista 30 sekunderna skulle segern, och guldet, kunnat hamna i Norrbotten igen.

 

Därför ställer jag mig frågan i dag: Har inte Udominate mer att komma med? Jag har hela finalserien trott att polletten snart ska trilla ned men så verkar inte fallet vara.

En sak vet jag redan. Umeålaget måste upp en nivå om laget ska vinna i en fullständigt vanvettigt kokande Luleå energi arena onsdag kväll.

 

Då riktar vi blicken mot BC Luleå som i kväll kan säkra den första finalplatsen på sju år. Laget har 3-1 i matcher på Uppsala men efter 38-poängsförnedringen i måndags finns det förstås en hel del frågetecken kring lagets status.

Hur är det med Quinton Upshur?

Var har lagets offensiva spel tagit vägen?

Finns den mentala tuffheten?

Svaret kommer i kväll och hur vi än vrider och vänder på saken: BC Luleå har inte förlorat en enda match på hemmaplan den här säsongen. Det vet spelarna. Det vet hela Uppsala.

//Lindvall

 

Hur reagerar BC på det här?

Det är svårt att koll på varenda match BC Luleå spelat sedan Peter Öqvist tog över som tränare 2014 men på rak arm är det svårt att minnas en större genomklappning än den vi fick bevittna i den fjärde semifinalen.
Uppsala var fruktansvärt bra och sammansvetsade - vilket laget borde vara efter snart två säsonger med i stort sett samma trupp.

Men hur det än är med den saken - att förlora en slutspelsmatch med 38 poäng (det hade kunnat bli 50) när en finalplats finns att spela för får bara inte hända.

Det ska bli sjukt intressant att se hur BC Luleå reagerar på den här totala förnedringen. Vaknar spelarna upp ur koman och knyter nävarna eller är de nere i källaren mentalt? Vi får se på tisdag. Det kommer i alla fall bli häftigt.

Det finns dock några saker som oroar - tendenser som kunde ses i torsdags när Luleå vann en rysarseger.
Anfallsspelet har stagnerat massor. Det är stillastående, utan flöde och rytm. Alldeles för ofta hamnar laget i krystade lösningar i slutet på skottklockan där framför allt Brandon Rozzell tvingas lösa problemen.
Om det handlar om Uppsalas defensiva strategi som träffat rätt eller om BC-spelarnas tillkortakommanden är svårt att säga

Quinton Upshur har hela säsongen varit lagets defensiva motor med sin arbetskapacitet och inställning men nu har han helt tappat formen. I torsdags var Upshurblek, i dag var han helt borta ur matchen.

Men: Det är fortfarande BC Luleå som leder den här serien med 3-1 i matcher och hur vi än vrider och vänder på saken är jag säker på att Uppsala hellre varit i samma läge.
Det får man inte glömma.
//Lindvall

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Umeå
Yrke: Frilansjournalist (snälla anställ mig) 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och min spinnmaskin till katt: Holger
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter

Bloggar